Publicerat: 16 februari 2016

Ännu ett slag i luften för jämställdheten

Behov att visa politisk handlingskraft och en övertro på administrativa processer är drivkrafterna bakom ett nytt förslag från regeringen som innebär återinförande av årlig lönekartläggning. Ett politiskt beslut innebär stora krav på arbetsgivare men är inte effektivt för en jämställd samhällsutveckling.

I pressmeddelande hävdar minister Bah Kunke -”Vi vet också att årliga lönekartläggningar är ett effektivt sätt att skapa rutiner för att kunna minska lönediskrimineringen”. Vilket belägg som finns för detta uttalande är dock oklart. Löneskillnaderna redovisade i den officiella statistiken visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar i Sverige. Någon förändring i minskningstakten skedde inte efter 2009, då kravet i lagen ändrades från varje år till vart tredje år. Inget talar för att en återgång skulle innebära att minskningen skulle gå fortare.

Att jämställdhet är en viktig fråga är det inga tvivel om. För företagen handlar det om att kunna rekrytera den bästa kompetensen, oavsett om den finns hos en kvinna eller en man. Det är idag väl känt att flickor har bättre studieresultat och att 63 av dem som tar högskole- eller universitetsexamen är kvinnor. För att vara attraktiva arbetsgivare för alla är det självklart att företag måste sätta könsneutrala löner.

I de allra flesta löneavtal finns överenskommelser mellan fack och arbetsgivare att löneskillnader p g a kön inte ska förekomma. Det innebär bl a att de kriterier som används vid lönesättning ska tillämpas lika för kvinnor och män. De fackliga organisationerna medverkar genom kollektivavtalen till att arbeta för jämställdhet. Det är därför anmärkningsvärt att många fack dessutom vill att företagen årligen ska göra tidskrävande kartläggningar, analyser och planer enligt lagens krav för att utvärdera sig själva och de kollektivavtal de träffat med de fackliga organisationerna. Tror man inte på de avtal man träffar?

När lagstiftaren och tillsynsmyndigheten DO beskriver hur en lönekartläggning ska göras för att uppfylla deras krav, blir arbetet mycket omfattande. Dessutom görs kartläggningen, analysen och planer enligt en annan metod än den som gäller när löner sätts. Vid lönesättning bedöms såväl arbetet som hur det utförs. Vid lönekartläggning ska man istället värdera och jämföra arbeten. Resultatet blir två olika arbetsprocesser i företagen. Det tar väldigt mycket tid från annat utvecklingsarbete som skulle kunna komma de anställda till del.

Svenskt Näringsliv vill se en modernare lagstiftning, som är i linje med hur lönebildningen går till. Då kan lagstiftarens krav bli en del av företagens arbete med lönebildningen. Trots stora insatser för att förklara hur modern lönebildning går till, lägger regeringen nu ett förslag som innebär mer administration och dubbelarbete. Tillsammans med inrättande av en ny jämställdhetsmyndighet blir det här ännu ett slag i luften för jämställdheten. Vi beklagar att en fråga som är viktig för Sveriges framtid behandlas på ett så missriktat sätt.