Publicerat: 10 april 2015

Att vara fången i sin egen retorik om Fas.3

I dagarna har debatten om Fas.3 återigen väckts till liv. Ett museum i Göteborg med 40 långtidsarbetslösa står i skottgluggen för kritiken. Samtidigt uppmärksammas att den framstående socialdemokraten Sven Hulterström suttit i styrelsen under samma period. Även Liseberg dras in i rapporteringen. Kritiken är talande: den högljudda S-retoriken kring Fas.3 rimmar inte med de tydliga utmaningar som finns att hitta en rimlig jobblösning för de långtidsarbet2015-04-10 Lisebergslösa som berörs.

Mönstret känns igen. Flera framstående S-företrädare har genom åren lindat in sig i sin egen retorik kring fas.3. Journalist hösten 2013: ”Hur fort försvinner fas 3 om ni vinner valet nästa år?” Ylva Johansson (S): ”Det är fort. Det finns ingen anledning att dra ut på det” (27/9 -13). I en annan intervju 2012 menar Johansson att fas.3 kan avvecklas ”relativt snabbt”.

S-riksdagsledamöter har talat om ”slavarbete”.  Den här typen av svulstig retorik lyfter självklart förväntningarna på snabba resultat. Nu har det gått sju månader sedan valet, varför finns insatsen ens kvar om det kan liknas vid ”slaveri”?

Det är sant att den fallna statsbudgeten från i höstas spelar roll. Där stipuleras att över 20 000 Extratjänster i välfärden ska ersätta delar av åtgärden först år 2016. Insatsen liknar Persson-regeringens ”Plusjobb”, med kollektivavtalsenlig lön. Samtidigt är en sådan lösning knappast problemfri: undanträngs andra jobb? Påverkas sökaktiviteten för långtidsarbetslösa om man garanteras ett jobb efter två år? Vilka ska få ta del av insatsen – alla deltagare eller bara några? Och det har genom åren getts åtskilliga volymlöften om stora ”Lyft-satsningar” som till slut blivit en tummetott.

Utmaningen att drastiskt ändra förutsättningarna för fas.3 bör alltså inte underskattas. Deltagarna i sysselsättningsfasen, som det numera kallas, har varit arbetslösa i genomsnitt 7 år. Fyra av tio är funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga. Resultaten ska inte heller spelas ner allt för mycket: åtta av tio är nöjda med sin sysselsättning. 14 000 personer gick trots allt till arbete eller utbildning 2013.

Vad som krävs är en saklig analys av de strukturproblem som finns på arbetsmarknaden och nya lösningar. Nyligen presenterades en utredning av Anders Lago om matchningsanställningar, där bemanningsföretag på ett tydligare sätt kan bidra som en länk mellan den långtidsarbetslöse och ett företag. Vidare bör den arbetsmarknadsutbildning som erbjudits vissa deltagarna följas upp och utvärderas. Regeringen bör även noggrant studera och följa upp samarbetet med de föreningar, ideella organisationer och företag som idag är aktiva som anordnare före regeringen drastiskt smäller igen dörren för insatsen.

Ett första steg är dock att tona ner den öronbedövande S-kritiken kring fas.3. Endast om man slipper vara fången i sin egen retorik kan man se nyktert på de utmaningar som faktiskt finns.