Publicerat: 15 oktober 2015

Dags att skrota 240:n

1974 lanserade Volvo sin helt nya bilmodell Volvo 240. Det blev en försäljningssuccé som ingen kunnat drömma om och modellen tillverkades ända fram till 1993. Bilen bestod av det bästa som Volvo kunde producera. Den hade bland annat katalysator för avgasrening och för ett par tusenlappar extra kunde köparen få en ”överväxel” till den fyraväxlade lådan.

Hela 19 år hängde modellen med. En Volvo 240 1974lång tid för en bilmodell. Men till slut lades produktionen ned och Volvo satsade på nya modeller. Det var hög tid.

Men det hände mer saker 1974. Riksdagen klubbade igenom Lagen om anställningsskydd, LAS. Det var förhållanden på 1960-talets arbetsmarknad som politikerna hade för ögonen när LAS kom till, med det primära syftet att skydda äldre arbetstagare mot uppsägningar. LAS har i stora drag varit oförändrad sedan dess.

Men som bekant har varken marknaden för personbilar eller arbetsmarknaden stått still under dessa dryga 40 år. Snarare tvärtom. Utvecklingen har varit enastående och på många sätt omvälvande. Idag tillverkas bilar som inte släpper ut en gnutta koldioxid och bilar som fickparkerar helt utan att föraren varken har händerna på ratten eller foten på gaspedalen.

Arbetsmarknaden ser också helt annorlunda ut. IT-revolution, globalisering, ökad konkurrens och digitalisering har i grunden ändrat förutsättningarna för hur, var och av vem och åt vem som arbete utförs. Med ökade krav på kunskaper ägnar sig allt fler åt utbildning allt högre upp i åldrarna. Teknik som fullständigt dominerar en bransch ett år kan vara helt passé något år eller två senare.

Det finns inget egenvärde i att skrota lagar bara för att de är stiftade i en annan tid. Det finns heller inget egenvärde i att skrota bilmodeller så länge de är efterfrågade och konkurrenskraftiga i förhållande till andra bilproducenters modeller.

Däremot behöver både bilar och lagstiftning anpassas och utvecklas till den realitet som nu råder. I den mån biltillverkarna inte utvecklar eller förnyar sina modeller så att de är konkurrenskraftiga kommer det obönhörligen leda till minskad försäljning.

Lagstiftning som inte utvecklas eller anpassas till nya förutsättningar kommer i sin tur uppfattas som obsolet, hindrande och irrelevant. I värsta fall får också lagstiftningen hämmande och rent skadliga effekter.

Så är fallet med Lagen om anställningsskydd. Så har det för övrigt varit under ganska lång tid. Utformningen av LAS gör att den inte på ett bra sätt erbjuder ett rimligt anställningsskydd för arbetstagare. Vidare upplever företagare och arbetsgivare lagen hämmande vad gäller deras möjligheter att växa och anställa. Det skapas alltså färre jobb.

LAS cementerar utanförskap. Individer på arbetsmarknaden som av något skäl har lägre konkurrensförmåga jämfört med andra individer får svårare att hitta ett jobb. De som har ett jobb och som kanske egentligen vill byta jobb väljer att stanna kvar i sin nuvarande anställning eftersom de har lång anställningstid och därmed i teorin högre anställningstrygghet.

Utveckling och anpassning är inte förbehållet bilmodeller. Även lagstiftning kan utvecklas och anpassas.

Det går att utforma ett anställningsskydd anpassat för vår tid, som erbjuder anställningstrygghet i kombination med fler växande företag, fler jobb och minskat utanförskap.