Publicerat: 25 augusti 2015

Frågetecknen hopar sig över regeringens jobbpolitik

Idag håller arbetsmarknadsminister Ylva Johansson presskonferens om arbetsmarknadsläget. Regeringens mål är tydligt: antalet personer i sysselsättning och arbetade timmar ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020. Samtidigt hopas frågetecknen om jobbpolitiken efter flera kritiska röster under sommarmånaderna.

Rekordfå tror på

Hur går det på den svenska arbetsmarknaden? Bilden är blandad. Det är tydligt att sysselsättningsreformerna de senaste åren burit frukt. Samtidigt som den rödgröna vårbudgeten började gälla uppmättes i juli månad rekordhöga 5 miljoner i arbete (icke-säsongsrensat). Privat sektor har varit jobbmotorn de senaste åren. En stor del av jobbtillväxten är glädjande nog utrikes födda, en aspekt som förekommer allt för sällan i debatten.

Samtidigt finns orostecken och utmaningar som varit tydliga sedan länge. Arbetskraftsdeltagandet är fortsatt högt, men börjar avta. Utanförskapet i form av sjuktal ökar dramatiskt. Samtidigt står Sverige för tydliga strukturella utmaningar: trösklarna för unga och utrikes födda är för höga. Även insatserna till långtidsarbetslösa brister vilket är besvärande om man ser till arbetslöshetens sammansättning och andelen personer med svagare förankring på arbetsmarknaden som den utgör.

Är regeringens politik rätt recept för att nå lägst arbetslöshet i EU? Flera kritiska röster har hörts den senaste tiden, inte sällan från regeringens egna myndigheter:

Konjunkturinstitutet menar att regeringens jobbpolitik kommer att minska antalet sysselsatta i Sverige med knappt 20 000 personer. De menar även att arbetskraftsdeltagande kommer att minska med 0,3 procent till följd av slopandet av den bortre tidsgränsen (det gör att arbetslösheten minskar lika mycket, men av fel anledning).

Arbetsförmedlingens Generaldirektör kritiserade delar av regeringens jobbpolitik i en uppmärksammad intervju i DN i juli. Han menar att de aviserade skatteförslagen som arbetsgivaravgifter för unga leder till färre jobb, i alla fall på kortare sikt. Särskilt påtagligt är förändringen av RUT-avdraget som slår mot personer med svagare förankring på arbetsmarknaden, inte sällan utrikes födda. Även förändrat ROT-avdrag kan få negativa effekter, inte minst regionalt (i Skåne).

Försäkringskassan och Inspektionen för Socialförsäkringar har pekat på riskerna med att slopa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen då det höjer sjuktalen och ökar utanförskapet.

Svenskt Näringsliv har kritiserat ett ensidigt fokus från regeringens sida på utbildning, även om vissa satsningar på t.ex. YH-utbildningar är önskvärda. De aviserade skattehöjningarna på 50 miljarder kronor riskerar även tillväxt och jobb.

– Slutligen tvekar svenska folket på inriktningen i jobbpolitiken. Endast 5 procent av tillfrågade i en SIFO-undersökning tror att de aviserade förslagen ger fler jobb.

Grunden för jobbtillväxten är vår konkurrenskraft och jobbskaparnas förutsättningar att starta, växa och anställa. De senaste dagarnas turbulens på finansmarknaderna påminner oss om känsligheten i den globala ekonomin.

Regeringens prognoser från i fredags kan snabbt behöva omrevideras. För Sverige som exportberoende land kan en nedgång på andra sidan jordklotet ge negativa effekter på investeringar, export och jobb. Allt detta kräver en offensiv jobbpolitik, inte skattehöjningar i 50 miljardersklassen.

Sannolikt behöver frågetecknen rätas ut för att tilliten till jobbpolitiken ska öka.