Publicerat: 24 maj 2017

Halt, dra i handbromsen, 180 grader helt om.

U svängStatsråden Johansson och Lövin skriver på DN Debatt idag att de ska tillsätta en utredning som rör flera arbetsrätts- och arbetstidsfrågor, såsom friår (fast med nytt namn), stopp för så kallad hyvling, införande av arbetstidsbanker mm. Inte någonstans i artikeln finns ett enda spår av förslag som skulle göra det lättare för människor att få jobb eller för företag att anställa. Inte nog med att förslagen är rakt av dåliga, de går i flera fall helt på tvärs med regeringens tidigare presenterade ambitioner.

Regeringen vill alltså utreda hur ett ”alterneringsår” kan införas. Det förefaller vara Miljöpartiets gamla käpphäst ”friår” som kommit tillbaka i ny skrud. Läs gärna IFAU:s utvärdering av friåret här. I kort sammanfattning; den som varit friårsledig kan vänta sig lägre lön i framtiden, sjukfrånvaron påverkades inte och de går i pension tidigare. Succé – not!

Regeringen har i andra sammanhang framhållit vikten av att fler (framförallt kvinnor) ska få högre löner och bättre framtida pension och mot den bakgrunden verkar just ett återinförande av friåret vara en sällsynt dålig idé, om man ska tro IFAU:s utvärdering.

Vidare vill statsråden utreda omreglering av sysselsättningsgraden där arbetstagarens arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist och stärkt anställningsskydd i samband med korta anställningar. Arbetsrätten är ett tydligt tillväxthinder för företag som vill växa så reformer av den svenska arbetsrätten är nödvändiga. Problemet är bara att de reformer som nu ska utredas går i riktningen av att leda till ett än mer strikt anställningsskydd. Så det resultat vi kan vänta oss av den typen av åtgärder är alltså färre jobb.

Syftet med utredningen är att skapa ”ett mer hållbart arbetsliv med minskad risk för ohälsa och arbetslöshet”. Hmm, det vi vet är att friåret inte ledde till lägre sjukskrivning. Och hur de övriga förslagen ska leda till lägre arbetslöshet är obegripligt. Det sannolika utfallet av till exempel begränsningar i möjligheten att sänka tjänstgöringsgraden i samband med arbetsbrist är helt enkelt uppsägning. Fler blir av med jobbet. Dessutom är dessa förslag helt omotiverade och oönskade politiska ingrepp i partsautonomin. Trots det jublar idag vissa LO-fack!

Detta politiska utspel hade mått bättre av att aldrig göras.