Publicerat: 22 november 2017

Jag en orolig medborgare!

Så har jag varit en del av EU-mötet i Göteborg. Tillsammans med säkert 200 personer till deltog jag i den medborgardialog som ägde rum under ett par timmar på Handelshögskolan. Skilde mig från mängden, inte minst på grund av min ålder. Dessutom är jag en riktig mikroföretagare och just företagare var inte den grupp som vann handuppräckningen och fick ställa en fråga.
Det var kommissionärerna Cecilia Malmström och Marianne Thyssen samt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som framträdde. Marianne Thyssen presenterades som arkitekten bakom den sociala pelare som EU- mötet till stor del handlar om. Personligen är jag mycket kritisk mot detta då det finns en risk att det på sikt kommer att bli ett regelverk som tar över nuvarande svensk lagstiftning och den svenska modellen. Tror att det kommer att riskera att öka EU-skeptisismen. Visst kan det vara lätt att känna sympati för svepande formuleringar om jämställdhet, arbetsmiljö, barntillsyn eller möjlighet till bostäder för hemlösa. Många frågor rörde detta, ungdomars möjlighet på arbetsmarknaden, diskriminering, miljöfrågor, migration m m.
Men det finns ett stort problem att uppnå detta men det berördes knappt. I min roll som egenföretagare så är jag medveten om att jag inte kan göra några investeringar om jag inte kan finansiera dem. Jag skulle inte heller kunna anställa någon, vilket i och för sig inte är aktuellt, om jag inte utvecklar mitt företag och tjänar mera pengar. Precis på samma sätt måste det vara med såväl enskilda länders som EUs ekonomi.
Cecilia Malmström påpekade vid flera tillfällen att handeln och de handelsavtal som EU har träffat eller kommer att träffa är viktiga beståndsdelar för en positiv utveckling Men räcker det? Här skulle den svenska regeringen kunna göra ännu mer genom att ta tillvarata den kompetens och den kunskap som svenska skolföretag och vård- och omsorgsföretag besitter. Tänk vilken exportframgång de svenska förskolorna skulle kunna vara om inte regeringen hotade med vinstförbud.

Det intressanta i den här medborgardialogen var att just det företagsperspektivet saknades. Hur ska företagen utvecklas för att skapa fler arbetstillfällen och därmed kanske kunna bidra till att minska fattigdomen? Den enda gången då detta spontant kommenterades var när Ylva Johansson på direkt fråga förklarade att hon inte var rädd för digitaliseringen utan tvärtom ser nya möjligheter. Hon tog som exempel den så kallade Hem PC-reformen på 90-talet.

En SME-företagare i publiken försökte lyfta problemen för entreprenörer men fick inte något bra svar. Det ska öppnas nya marknader, det ska finnas särskilda kapitel i handelsavtal om SME-företag, men vad hjälper det när de finns så många hot för företagandet i förslaget till sociala pelaren. Och hur ska de länder som idag har en betydligt lägre levnadsnivå än vi i Norden kunna leva upp till detta? Ska det ske genom ytterligare ekonomisak subventioner från andra EU-länder. Hur kommer så väljarna i dessa länder reagera?

Som sista medborgare lyckades jag få en chans att reflektera: Bästa sättet att uppfylla många av de visioner som den sociala pelaren innehåller är att ge, inte minst SME-företag, en möjlighet att utvecklas och växa. Sociala pelaren är inte lösningen utan den finns i den svenska modellen med förhandlingar och dialog mellan arbetsmarknadens parter. Ylva Johansson avslutade med att dialog med parterna ska genomföras.
Nej, inte blev dialogen så mycket som jag hade hoppats och min oro för vad den sociala pelaren kommer att innebära kvarstår.

 

Marie Silfverstolpe

 

Marie_Silfverstolpe

Marie Silfverstolpe är tidigare socialförsäkringsexpert vid Almega. Hon bloggar om frågor som rör bl.a. rehabilitering och socialförsäkring