Publicerat: 6 oktober 2016

Konjunkturinstitutet: Parterna kan bidra till att minska arbetslösheten

Under onsdagen kom Konjunkturinstitutets (KI) Lönebildningsrapport för 2016. KI pekar ut ett antal viktiga ingångsvärden till den stundande avtalsrörelsen, där antagligen den viktigaste är att arbetsmarknadens parter kan påverka arbetslösheten genom lönebildningen. KI påpekade redan i förra årets Lönebildningsrapport att det är problematiskt att inte lönebildningen i Sverige i större utsträckning tar hänsyn till exempelvis personer med kort utbildning, dvs. de som idag har små jobbchanser. Med tanke på utvecklingen mot en utpräglad tudelning tål detta att upprepas.

Om vad arbetsmarknadens parter kan göra i den kommande avtalsrörelsen för att bidra till en samhällsekonomiskt gynnsam arbetsmarknadsutveckling skriver Konjunkturinstitutet:

De kan skapa stabila villkor i lönebildningen och se till att lönerna inte accelererar för mycket under rådande högkonjunktur. De kan också sänka trösklarna för inträde på arbetsmarknaden genom att anpassa lägstalönerna (sid. 7).

Höga lägstalöner ställer grupper utanför

Vidare konstaterar de att forskningen pekar mot att höjningar av lägstalönerna på kort sikt kommer att minska sysselsättningen. De konstaterar också, som flera andra, att forskningen sannolikt underskattar de långsiktiga negativa sysselsättningseffekterna av höga lägstalöner (vilket är vad vi har i Sverige). En sådan långsiktig effekt kan vara att arbetskraft i högre utsträckning ersätts av kapital.

Höga lägstalöner bidrar till en högre jämviktsarbetslöshet genom att personer vars färdigheter inte motsvarar lägstalönen inte blir sysselsatta (sid. 12f).

Att istället öka jobbchanserna för dessa personer med lönesubventioner har sidoeffekter. Utöver att det kostar innebär de ofta ökad administration för arbetsgivare och kan innebära ett stigma för arbetstagaren. Därmed inte sagt att arbetsmarknadspolitiken inte har en roll att spela.

Sammanpressad lönestruktur höjer trösklarna

Den befolkningsökning vi kan räkna med de närmsta åren leder till att jämviktsarbetslösheten ökar. Befolkningsökningen medför att sammansättningen av arbetskraften ändras där en större andel har svag förankring till arbetsmarknaden.

Skillnaderna i arbetskraftens färdigheter har redan ökat. Samtidigt har Sverige fortfarande en mycket sammanpressad lönefördelning där dessa skillnader tar sig uttryck i sannolikheten att överhuvudtaget få ett jobb, snarare än lönenivå. Arbetslösheten är som bekant mycket ojämnt fördelad och störst bland lågutbildade och utrikes födda.

Höga lönekostnader minskar möjligheten för grupper med lågt humankapital att få jobb eftersom det inte är lönsamt för företag att anställa personer vars förväntade produktivitet på jobbet understiger lägstalönens nivå. En bidragande orsak till att arbetslösheten är hög bland dem som saknar gymnasieutbildning är också att andelen jobb utan krav på särskild yrkesutbildning är låg i Sverige (sid. 95).

Arbetsmarknadspolitik och utbildning samt lägre lägstalöner

Utöver lönebildningens roll lyfter även Konjunkturinstitutet insatser för förbättrad matchning och utbildningssatsningar utan att gå in närmre på detaljer. Budskapet kan sammanfattas med rubriken på sista stycket i Lönebildningsrapportens kapitel om utvecklingen på arbetsmarknaden som just lyder ”Det behövs arbetsmarknadspolitik och utbildning samt lägre lägstalöner” (sid. 97).