Publicerat: 8 september 2015

Många missar det långsiktiga perspektivet på lönefrågan

På senaste tiden har frågan om de lägsta lönerna kommit upp på tapeten, bland annat i senaste numret av Fokus. I deras artikel om debatten om lönenivåerna missar de dock att det har kommit en del nya perspektiv i forskningen kring lägstalönerna. Fokus fokuserar, precis som så många andra, i stort sett bara på de kortsiktiga effekter­na på sysselsättningen.

I de mest citerade och diskuterade studierna utvärderas effekterna sju månader efter en höjning. Jag vet inte vad gemene man förväntar sig, men för mig är det uppenbart att det tar tid för företag att anpassa sig. Visst kan några sägas upp direkt. Men oftast handlar det om anpassningar som tar tid. Kanske byter man ut någon i kassan mot en självscannings­maskin. Andra gånger handlar det om att man byter ut personal.

Forskningen är helt enig om att personer med lägre kvalifikationer sägs upp och byts ut mot personer med högre kvalifikationer när lägstalönerna höjs. När dessa personer, som har det svårast att ta sig tillbaka in, hamnar utanför ökar risken för utanförskap.

Det finns betydligt färre studier som undersöker de långsiktiga effekterna, framförallt på grund av datasvårigheter. Men de studier som finns tyder ändå sammantaget på att effekterna kan vara större på lång sikt.

Det är också uppenbart att länder som USA och Tyskland har en annan karaktär på sin arbetslöshet jämfört med till exempel Sverige.

Exakt vilken nivå som lägstalönerna och de lägre lönenivåerna ska ligga på är en fråga om avvägningar. När lägstalönerna höjs får de som behåller sina jobb högre löner medan de som förlorar sina jobb får betydligt lägre inkomster.

En studie från IFAU visade att det till och med är möjligt att alla blir förlorare på en höjning av lägstalönerna, åtminstone på kort sikt. De konstaterar att ”högre lägstalöner för dem som påverkas direkt av dessa höjningar (dvs. har en lön som ligger under nästa års lägstalön) ger knappt två procent lägre arbetsinkomster nästa år.”

Lägstalönerna är helt enkelt ett trubbigt verktyg för att påverka låginkomsttagares inkomster. Oftare vinner medelklassungdomar på höjningarna, medan personer med svag förankring på arbetsmarknaden ser sina jobb försvinna.

Diskussionen i den kommande avtalsrörelsen handlar om lägstalönerna ska öka i en snabbare eller långsammare takt än genomsnittslönen. Om resultat blir det första, ja då kommer ännu fler människor att ställas utanför den svenska arbetsmarknaden.

En större lönespridning än dagens är en viktig pusselbit för en bättre fungerande arbetsmarknad. Sverige har en underutvecklad privat tjänstesektor jämfört med andra länder. Det handlar om att sluta ”göra allt själv” och se till att arbete som idag utförs av människor på deras fritid blir ekonomiskt bärkraftiga på marknaden.