Publicerat: 2 september 2015

När facken får som de vill

Den 1 september lämnade den statliga utredaren Niklas Bruun sitt förslag om kollektivavtalsvillkor vid offentlig upphandling (SOU 2015:78). Utredningen tillsattes strax före jul förra året efter fackliga påstötningar om att upphandlande myndigheter ska åläggas att ställa krav på kollektivavtalsenliga villkor i upphandlingar. Uppdraget, liksom det nu offentliggjorda förslaget, gick helt på fackens linje.

 Förslaget är minst sagt märkligt.

 Först måste konstateras att vi här rör oss i en gränszon mellan arbetsrätt och upphandlingsrätt och att upphandlingsrätten väsentligen regleras av EU. Inom EU:s upphandlingsrätt finns ett antal principer som ska respekteras vid offentlig upphandling såsom proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering, för att nämna några. Det säger sig självt att ett förslag inom denna gråzon måste beakta EU-rätten. Lika självklart torde det vara att en statlig utredare inte ska lägga fram ett förslag som på goda grunder kan sägas strida mot EU-rätten.

Men det är just vad som skett. Förslaget innebär att det i en och samma upphandling kan ställas olika krav på kollektivavtalsvillkor riktade till olika anbudsgivare. Vissa krav gäller endast utländska företag som utstationerar arbetskraft till Sverige, andra och vidsträcktare krav gäller övriga – praktiken inhemska – arbetsgivare. Dessa inhemska arbetsgivare missgynnas alltså genom tuffare krav.

Detta är utredaren medveten om men anser att ändamålet helgar medlen. Utredaren menar att det goda syftet – att garantera skäliga anställningsvillkor – möjliggör en olik behandling av företag. Detta är ett minst sagt diskutabelt och i det närmaste grundlöst påstående. Det vore naturligtvis utomordentligt genant om Sverige i ett senare skede skulle få nobben av kommissionen eller EU-domstolen på denna punkt. Mot bakgrund av denna oklarhet borde naturligtvis förslaget i denna del inte framställts.

Utredningsförslaget innehåller även andra ytterst tveksamma inslag. En myndighet, nämligen den nyligen inrättade Upphandlingsmyndigheten, ska bestämma nivån på de kollektivavtalsvillkor som ska krävas. Detta innebär en statlig inblandning i lönesättningen, ett förfarande som är helt främmande för den svenska arbetsmarknaden. Redan detta förhållande är skäl nog att säga nej till förslaget.

Att villkoren ska hämtas från kollektivavtal missgynnar kollektivavtalslösa företag. Dessa företag känner inte till kollektivavtalens innebörd, har svårt att tolka främmande regler, har ingen att vända sig till för rådgivning och tvingas tillämpa lönenivåer m m som i mångt och mycket avviker från deras normala villkor. Risken är därför stor att avtalslösa arbetsgivare avstår från att lägga anbud.

Således är detta ett förslag som är tveksamt ur EU-rättslig synvinkel, oförenligt med den svenska modellen och riskerar att minska konkurrensen bland anbudsgivare. Förslaget bör hamna i papperskorgen.