Publicerat: 2 december 2015

När ska retoriken matcha de faktiska förslagen?

Statsminister Stefan Löfvén (S) skriver idag i Dagens Industri om behovet att stärka näringslivets utvecklingskraft och styrka i den allt mer krävande globala konkurrensen. Ambitionen är rätt. Men hur har förslagen landat under året som gått? Och vilka förslag är nu aktuella i budgeten för 2016?Näringslivets förtroende

6 procent av jobbskaparna har förtroende för statsministern. Trots höga ambitioner om att Sverige ska nå lägst arbetslöshet i EU och högtflygande retorik före valet om att verka för bättre generella förutsättningar för näringslivet, har det senaste året kantats av besvikelser.

Det är förvisso utmärkt att statsministern lyfter fram satsningen på Yrkeshögskola och mer efterfrågestyrda gymnasieutbildningar för att överbrygga näringslivets kompetensförsörjning. Likafullt är det efterlängtat med mer resurser till underhåll av infrastruktur. Men vilka åtgärder väljer statsministern att inte nämna? Listan börjar bli lång:

Skatter. Förslagen leder samlat till ca 50 miljarder kronor i genomförda eller aviserade skattehöjningar. Det handlar om höjda marginalskatter, höjda inkomstskatter för 1,1 miljoner löntagare, kärnkraftsskatt, försämrat ROT-avdrag, försämrat RUT-avdrag, en bensinskatt som dessutom ska indexeras. Framöver kan nämnas att en bankskatt har aviserats, dessutom pågår utredning om en ny flygskatt.

Kostnad att anställa. Direkta skattehöjningar på att anställa leder ackumulerat till över 20 miljarder kronor i höjda arbetsgivaravgifter för unga och i form av den särskilda löneskatten för äldre över 65 år.

Regleringar. Flera kostnadsdrivande regleringar riskerar att införas de närmaste åren om regeringen får sin vilja igenom: det handlar om arbetsrättsliga förslag i form av begränsad visstid, skärpning av Lex Laval, begränsad arbetskraftsinvandring, entreprenörsansvar, krav på kollektivavtal i upphandling, krav att anställa långtidsarbetslösa i upphandling. Nystartsjobben försämras. Välfärdsutredningen om att slopa valfriheten fortsätter trots att den saknar folklig och parlamentarisk förankring.

Infrastruktur. Utredningen om Bromma Flygplats fortsätter trots högljudd kritik från näringslivet i samtliga delar av landet. En kilometerskatt kan komma att införas som slår hårt mot industrin och transporterna som underbygger den.

Drivkrafter till arbete och matchning. Bortre tidsgränsen slopas vilket ökar dramatiskt kostnaderna för sjukförsäkringen. Redan börjar regeringen subtilt yppa funderingar om ”medfinansiering” – dvs. kostnaderna kan komma att lastas på arbetsgivarna. Samtidigt försämrats drivkrafterna till arbete när stora delar av arbetsmarknadspolitiken läggs om till kostnadsdrivande AF-insatser och inga riktiga tidsgränser samt färre krav på att söka och ta arbete.

Ideologi. Flera beslut har också fått stora konsekvenser på regional nivå. Här kan nämnas de 3 000 personerna som indirekt drabbades av att den gotländska kalkindustrin nu kan komma att läggas ner på grund av skyddet av Ojnare-skogen. Konsekvenserna av Saudi-haveriet tidigare i år är för tidigt att sia om.

Utgiftsexplosion. Slutligen håller regeringen på att tappa kontrollen i statens finanser. En utgiftsexplosion står att vänta i form av dramatiskt högre kostnader i såväl utgiftsområdet migration och för sjukförsäkringen samt inom arbetsmarknadspolitiken. Det är frågor som borde lyfta en angelägen debatt om att omprioritera beslut som att till exempel att slopa bortre tidsgränsen och fokusera mer på kostnadseffektivitet i samtliga system. Annars riskerar kostnadsökningen att landa i ett ökat skattetryck som försämras konkurrenskraften än mer.

De förslagna åtgärderna i budgeten för 2016 leder till 25 000 färre jobb. Det duger inte. Det är dags att regeringen börjar matcha sin egen retorik med faktiska förslag som underlättar för företagen att växa och anställa. Endast så kan vi värna konkurrenskraft och välstånd på riktigt.