Publicerat: 30 augusti 2019

Näringslivet behöver arbetskraftsinvandringen

Anna Dahlberg skriver på ledarplats i Expressen att arbetskraftsinvandringen borde begränsas. Hon gör det med anledning av att Moderaterna igår presenterade deras ingångsvärden till den parlamentariska utredningen om migrationspolitiken som är i startgroparna.

Dahlberg menar att ”man bör se över den vidöppna arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade yrken…”. Liknande argument dyker upp emellanåt. Ledande företrädare för socialdemokraterna har uttryckt ungefär samma sak och vill att ”normala LO-jobb ska gå till dem som bor i Sverige.” Dahlberg och Socialdemokraterna har möjligen inte samma bevekelsegrunder för sitt engagemang i frågan om arbetskraftsinvandring. Däremot verkar de gemensamt ha bristande kunskap och förmåga att förstå varför arbetskraftsinvandring behövs i hela näringslivet.

Företagen behöver den bästa kompetensen. Detta gäller oavsett vilken sorts verksamhet som företaget ägnar sig åt. En restaurang som har en kock som lagar mat som smakar illa kommer att förlora kunder och så småningom tvingas slå igen. Ibland finns den bästa kompetensen precis runt knuten, men ibland måste kocken rekryteras utanför Europa.

Arbetskraftsinvandringen är reglerad. Att rekrytera någon från utanför EU är mycket administrativt betungande. Det ställs en rad formaliakrav, handläggningstiderna är långa, anställningsvillkoren får inte vara sämre än vad de är för de som jobbar i Sverige, vissa branscher omgärdas av extra höga krav och det finns en rad sanktioner för att motverka missbruk av regelverket.

”Lågkvalificerad” kan vara spetskompetens. Det som vissa beskriver som ”lågkvalificerad arbetskraft” kan av andra betraktas som ”spetskompetens”. Inom vissa yrken är fysiska krav, uthållighet, personliga egenskaper och att vara arbetsam viktigare än akademiska poäng. Eurostats prognoser pekar på att den demografiska utvecklingen ger en brist i arbetskraft som till tre fjärdedelar berör låg- och medelkvalificerade yrken – alltså funkar det inte att endast rekrytera personer med akademisk utbildning.

Arbetskraftsinvandrare jobbar och bidrar till välståndet. Till skillnad från i princip alla andra invandrargrupper är arbetskraftsinvandrare sysselsatta från dag 1 i Sverige. De arbetar, bidrar med skatteintäkter och fyller kompetensluckor i många verksamheter, yrken och regioner. De flesta lämnar också Sverige, flyttar tillbaka till sitt hemland eller tar jobb i något annat land som är i behov av deras tjänster.

Att begränsa arbetskraftsinvandringen på det sätt som Anna Dahlberg förefaller tycka vore önskvärt kräver att myndigheter ska bedöma enskilda företags kompetensbehov och kompetenskrav. Förutom att det är helt ologiskt så kommer det slå mot kompetensförsörjningen, tillväxten och välståndet.