Publicerat: 30 september 2015

Oacceptabelt utstationeringsförslag

Utstationeringskommittén föreslår i dag i betänkandet Översyn av lex Laval ingripande förändringar i utstationeringsreglerna. Om förslaget blir verklighet ersätts den s k lex Laval med de nya reglerna. 

Kommittén fick i och med regeringsskiftet ett nytt uppdrag, som bestod i att stärka svenska kollektivavtals ställning i utstationeringssammanhang. Detta är en facklig beställning och kommittén har till punkt och pricka infriat de fackliga önskemålen.

Huvudförslaget innebär att fackliga organisationers rätt att vidta stridsåtgärder mot utstationerande arbetsgivare utvidgas avsevärt. Den nuvarande s k bevisregeln (som innebär att stridsåtgärder är förbjudna om arbetsgivaren visar att denne redan utger lön och anställningsförmåner i nivå med minimivillkoren i ett centralt kollektivavtal) föreslås bli upphävd. Innebörden av förslaget är att stridsåtgärder får vidtas oavsett vilka villkor som de utstationerade arbetstagarna redan har. Detta strider med största sannolikhet mot EU-rätten. Det är minst sagt förvånande att utredningen i sin iver att tillfredsställa fackliga organisationers önskningar föreslår lagändringar som på detta sätt utmanar EU-rätten.

En stridsåtgärd riktad mot en utstationerande arbetsgivare måste vara proportionerlig. Detta följer av den s k Laval-domen. Innebörden är att stridsåtgärden inte får vara mer långtgående än som behövs för att uppnå syftet med åtgärden. EU:s utstationeringsregler innebär att andra eller längre gående villkor än de som innefattas i den s k hårda kärnan enligt utstationeringsdirektivet stridsåtgärder inte får påtvingas en utstationerande arbetsgivare. Detta sätter också en gräns för när stridsåtgärder får vidtas. Förslaget innebär dock att stridsåtgärder får vidtas även om minivillkoren är uppfyllda, eller överskrids, i enlighet med vad som omfattas av den hårda kärnan. Detta är oproportionerligt. Att tillåta långtgående stridsåtgärder för helt andra syften än att garantera minimivillkor, exempelvis för att underlätta för fackliga organisationer att kontrollera vilka villkor som utges, är av samma skäl oförenligt med EU-rätten.

 

Det är välgörande att allianspartiernas företrädare reserverade sig mot förslaget. De, liksom jag, anser att även fackliga önskemål måste hålla sig inom lagens råmärken.