Publicerat: 27 april 2016

Ökad facklig närvaro – ett omodernt förslag för ett modernt arbetsliv

Ett utökat mandat för de regionala skyddsombuden är återigen på tapeten. Frågan utreddes för ett decennium sedan i ”Bättre arbetsmiljöregler II. Skyddsombud, beställaransvar, byggarbetsplatser m.m.” (SOU 2007:43). Förslaget hamnade i papperskorgen men har nu dammats av och presenterats som högst aktuellt i en ny utredning som ironiskt nog handlar om det moderna arbetslivet. Stoppskylt

Den nya utredningen, ”Arbetsmiljöregler för ett modernt arbetsliv” (Dir. 2016:1), ska bl.a. se över möjligheterna att ge de regionala skyddsombuden, som alltså är fackligt anställda, tillträde till arbetsplatser utan fackliga medlemmar och företräda arbetstagare som valt att inte vara med i facket. Ligger verkligen ett sådant förslag i linje med ett modernt arbetsliv?

Av kommittédirektivet framgår att flexibla lösningar på arbetsmarknaden, den ökade rörligheten över nationsgränser och minskande antal fackligt anslutna arbetstagare kan leda till att det lokala skyddsarbetet inte fungerar som det är tänkt i arbetsmiljölagen.

Vi är alla överens om att strukturerna på arbetsmarknaden förändras i snabb takt. Arbetstagare är till större del oorganiserade. Arbetstagarbegreppet och anställningsförhållandet ändrar skepnad. Förutsättningarna på arbetsmarknaden ser helt enkelt inte ut som de gjorde för fyrtio år sedan när arbetsmiljölagen trädde i kraft. Frågan är hur vi på bästa sätt ska möta denna utveckling.

Ett bra lokalt samverkansarbete i arbetsmiljöfrågor är en av flera viktiga faktorer för konkurrenskraftiga företag. För att ha ett bra lokalt arbetsmiljöarbete behöver företagen rätt stöd. Vi måste hitta lösningar som är anpassade till hur verkligheten ser ut på riktigt och inte till hur regeringen och facken önskar att verkligheten ser ut. Vår förhoppning är att regeringen och parterna får en gemensam syn på problembilden för att därefter på bästa sätt hitta vägar som stödjer det lokala skyddsarbetet. Att skaka liv i ett fackligt förslag som parkerats i tio år i avvaktan på en lämplig utredning är inte den väg arbetsmiljöfrågorna ska ta, framförallt inte i ett modernt arbetsliv.