Publicerat: 24 februari 2015

Om arbetsgivaravgifter för unga

På Aftonbladets ledarblogg kritiserar Ingvar Persson våra sysselsättningsberäkningar för höjda arbetsgivaravgifterna för unga på två punkter. För det första förstår inte Persson varför sysselsättningseffekten av att höja arbetsgivaravgiften för unga kan vara större än sysselsättningseffekten av sänkningen som IFAU estimerar. För det andra återkommer Persson till kostnaden per jobb och ställer detta mot 75 000 jobb i offentlig sektor.

På den första punkten finns det en väldigt enkel förklaring till varför effekten på kort sikt kan bli större när arbetsgivaravgiften höjs. Det är nämligen så att lönerna inte kan anpassas lika mycket nedåt vid en höjning som uppåt vid en sänkning. Efter reformen infördes ökade lägstalönerna snabbare än genomsnittslönen vilket kan ha minskat reformens positiva effekt. Dessutom är den empiriska skattningen i IFAU-studien, precis som teoretiska sysselsättningsberäkningar, behäftade med viss osäkerhet. Sänkningen var också vid tiden för IFAU-utvärderingen mindre än den kostnadsökning som nu diskuteras.

På den andra punkter gör Persson en mycket optimistisk kalkyl. Det är rimligt att utgå ifrån att ett genomsnittligt jobb inom kommunsektorn kostar ungefär 750 000 kronor per år*. Enligt Konjunkturinstitutet (Fördjupnings-PM nr 6 2010) går i genomsnitt 65 procent av kostnaden för ett jobb inom offentlig sektor till löner.

Detta innebär att även om varenda krona från höjda arbetsgivaravgifter för unga skulle gå till jobb inom kommunsektorn så skulle detta motsvara ungefär 25 000 jobb. Vi vet också att offentliga jobb har en undanträngningseffekt på ungefär 33 procent (Cahuc och Zylberberg 2004).

Om pengarna istället skulle läggas på traineejobb skulle fler jobb skapas samtidigt som undanträngningseffekten av denna typ av arbetsmarknadspolitisk åtgärd är ungefär 50 procent. Jobbskapandet som Persson drömmer om är inget annat än en fantasi.

I sammanhanget bör också nämnas att endast en mindre del av de nya skatteintäkterna kommer att läggas på riktade åtgärder för unga, och satsningarna går till åtgärder som tidigare har varit verkningslösa. För de allra flesta unga är den bästa vägen in på arbetsmarknaden genom ett riktigt jobb.

Läs hela underlaget här.

Uppdatering:

*Fördjupning om beräkningarna: Svenskt Näringsliv utgår från konventionella beräkningsmetoder som liknar de som används på Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet. När vi kommer fram till siffran 750 000 kronor utgår vi från medianlönen i offentlig sektor 2013 inklusive socialavgifter samt läckage dokumenterat av Konjunkturinstitutet. Den intresserade kan se hela beräkningen i Tabell B2 i följande PM.