Publicerat: 12 september 2019

Omslag på arbetsmarknaden måste mötas med kraftfulla reformer

Augusti månad visar på ökande arbetslöshet för andra månaden i rad och tydligt minskande antal vakanser, enligt rykande färska siffror från Arbetsförmedlingen (AF). Långtidsarbetslösheten ökar. Arbetsmarknadsläget kan liknas vid ett omslag. Samtidigt blir det allt tydligare att den största klyftan återfinns mellan de som har jobb, och de som inte har jobb.

AF:s statistik slår fast ett omslag på arbetsmarknaden, i linje med de senaste månadernas utveckling.

De senaste åren har vi fått vänja oss med idoga glädjerop i takt med att jobben vuxit till och högkonjunkturen svept över landet. Nu varnar flera anstående institut för att de soliga sommardagarna är passé.

  • Konjunkturinstitutet var först ut att peka på stigande arbetslöshet för en månad sedan.
  • Sedan uppmärksammade SCB att arbetslösheten ökade i senaste arbetskraftsundersökningen.
  • Och nu kommer alltså Arbetsförmedlingen med ny realdata som bekräftar bilden av ett omslag.

Att arbetslösheten ökar är inte den enda indikatorn att ta med sig.

  • Antalet nyanmälda platser vid AF har minskat med 22 procent på ett år, en tydlig konjunkturindikator.
  • SCB signalerade nyligen att tidsbegränsade anställningar minskar, även det en typisk konjunktursignal.
  • Till det ger delar av bemanningsbranschen besked att efterfrågan minskar, även det en tydlig indikator (även om bilden är lite mer spretig*).

Förutom en förändrad omvärldsbild står svensk arbetsmarknad alltjämt med en besvärlig strukturarbetslöshet. Långtidsarbetslösheten bland utrikes födda ökar. För utomeuropeiskt födda som är arbetslösa längre än 24 månader uppgår kategorin till 47 000 personer i augusti, en ökning med 12 procent på ett år.

Problemställningen är tydlig i svensk samhällsekonomi: den största klyftan går mellan de som har jobb och de som inte har jobb.

Regeringens tidigare mål var att Sverige skulle nå lägst arbetslöshet i EU. Den ambitionen ter sig milt uttryckt som överblåst med dagens siffror i bakhuvudet.

Vad göra?

Arbetsförmedlingen (AF) saknar inte resurser, även om det kan låta så i debatten. F.d. statsminister Göran Persson yttrade nyligen att ”till skillnad från tidigare lågkonjunkturer har vi inte längre en arbetsförmedling”.

Det är att missförstå situationen. Faktum är att programanslaget ligger på cirka 10 miljarder kronor enbart för i år och förvaltningsanslaget på mellan 7 till 8 miljarder kronor. Det ska även nämnas att 12 000 medarbetare arbetar alltjämt på myndigheten, varav cirka 6 500 jobbar enbart med inskrivning och förmedling. Nej, det saknas inte resurser inom arbetsmarknadspolitiken, men väl styrning och prioritering.

Nu förefaller myndigheten stå stilla. Arbetslösa anvisas inte längre till de programinsatser som faktiskt finns. Insatserna till privata aktörer är mycket låga och branschen riskerar dö sotdöden före ens en större AF-reform är sjösatt.

Till exempel visar dagens statistik att insatsen Stöd & Matchning nästan halverats jämfört med 2018. Fokus nu vad gäller AF handlar om att ansvarsfullt navigera myndigheten mot januariavtalets intentioner om bättre resultatstyrning.

Fokus bör vara att aktörer får betalt efter resultat. Inför en tydlig work first-princip. Samtidigt behöver högtflygande ambitioner om att införa ett nytt ”Friår” kryddat med lite ”kompetensutveckling” antingen läggas på hyllan, eller i vart fall nedprioriteras.

Men det viktigaste svaret står att finna i mer marknadsnära reformer som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt och främjar företagande. Rivstarta LAS-utredningen med förslag som gör det enklare för företag att anställa och ställa om personal. Satsa på utbildningar som faktiskt fungerar, till exempel Yrkeshögskola, där levererar fyrpartiöverenskommelsen i sina ambitioner.

Stärk incitamenten till arbete genom att förordningen om ”lämpligt arbete” hårdprioriteras på Arbetsförmedlingen, ett område som år efter år granskats, kritiserats och förkastats av regeringens egen myndighet Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF). Nyligen visade t.ex. samhällsdebattören Widar Andersson på vilka systemfel som återfinns kring matchningen på arbetsmarknaden.

Företag vittnar om att de inte kan hitta personer som är intresserade av att ta de jobb som faktiskt finns. Det kokar ytterst ned till strikt myndighetsutövning och att regelverket för aktivt arbetssökande efterlevs. Att kontrollfunktionen fungerar är hemläxa 1A.

Förutom det behöver nya skatteförslag som främjar företagens konkurrenskraft och tillväxtförmåga prioriteras. I den kommande budgeten finns förvisso flera positiva delar på det området, men mer måste till.

Slutligen behövs en ansvarsfull lönebildning och en lönestruktur som inte stänger ute marginaliserade grupper. Därför behövs en ansvarsfull lönenivå i vårens avtalsrörelse som tar hänsyn till det omslag på arbetsmarknaden som vi nu ser och som samtidigt bidrar till en mer inkluderande arbetsmarknad med generellt lägre trösklar.

*Manpower signalerade igår att tillväxten spås vara bättre än rapporterat i augusti månad enligt artikel i tidningen Arbetet se ovan.