Publicerat: 2 april 2015

Problemet är regleringen av tillsvidareanställningar

Debatten om visstidsanställningar rullar vidare i media. Senast avslöjade SVT att fackförbundet Kommunal, som länge kritiserat användandet visstid, under flera år upprepat använt visstidsanställningar i sin egen verksamhet.

Självklart renderade detta en viss munterhet i sociala medier och det blir inte mindre underhållande när Kommunal försöker förklara varför de har använt visstidsanställningar. Då låter de som vilken arbetsgivare som helst; ”för att möta en tillfälligt ökad arbetsbelastning, ”anställningarna har förlängts på grund av förseningar i projektet” och ”ett antal av de visstidsanställda har efterhand fastanställts när tillsvidaretjänster blivit lediga”.

Ja, det är ungefär så behovet och användandet av visstidsanställningar kan se ut. Verksamhetens behov styr och visstidsanställningarna leder många gånger till ett fast jobb. 

Men, dubbelheten i synen på visstidsanställningar är egentligen bara ytan av ett problem som bottnar i regleringen av tillsvidareanställningar.

Sverige har valt att reglera tillsvidareanställningar strikt för att ge tillsvidareanställda ett starkt anställningsskydd. Regleringen av visstidsanställningar är, i motsats till tillsvidareanställningar, jämförelsevis flexibel. 

Facken och regeringen vill skärpa reglerna för visstidsanställningar i förhoppning om att det skulle ge fler tillsvidareanställningar. Det är feltänkt. Visstidsanställningarna finns därför att verksamheterna har behov av anställningsformen, de finns inte istället för tillsvidareanställningar. 

Alla som vill värna tillsvidareanställningen som norm på svensk arbetsmarknad borde fråga sig ”hur kan vi förändra regleringen av tillsvidareanställningen så den anställningsformen blir mer attraktiv att använda för arbetsgivare?”.

Det skulle vara det konstruktiva sättet att förhålla sig till en arbetsmarknad i stort behov av att jobbskaparna vill anställa fler.