Publicerat: 18 januari 2017

Ska vi lösa folkhälsan på arbetsplatserna?

Arbetsgivarnas ansvar inom arbetsmiljöområdet verkar ha en tendens att växa även till många andra områden, t ex livsstilsfrågor. Är det en lämplig utveckling när det talas om att arbetsgivare ska ta ansvar för medarbetarnas kosthållning och fysiska aktivitet? Vad skulle det i sådant fall göra med arbetsgivarna, arbetsplatserna och med den enskilda individen? Och vilka blir följderna av en sådan utveckling? Hur skulle den personliga integriteten, det personliga ansvarstagandet och upplevd eller faktisk övervakning påverkas? Hur skulle ett utökat arbetsgivaransvar påverka dem som står utanför arbetsmarknaden? Skulle klyftorna mellan dem och de som är på arbetsmarknaden öka?

Jag hade anledning att fundera över dessa frågor och många andra när jag igår deltog vid ett dialogmöte om ”Yrkeslivets betydelse för hälsa relaterat till mat och fysisk aktivitet” hos Folkhälsomyndigheten. Denna myndighet har tillsammans med Livsmedelsverket fått ett regeringsuppdrag att ta fram underlag till insatser för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet samt att analysera och lämna förslag på hur olika aktörer kan medverka i detta arbete. Statliga myndigheter, kommuner och landsting, förenings- och näringslivet samt arbetsmarknadens parter ska omfattas av arbetet.

Visst, vi tillbringar en stor del av våra liv på arbetet. Men för den sakens skull ska väl inte allt vi gör på våra arbetsplatser vara något som arbetsgivaren ska ansvara för.

Vi vet att osund mathållning och låg fysisk aktivitet tillsammans står för en stor del av sjukdomsbördan i Sverige vilket i sin tur medför oerhörda kostnader för samhället. Det är inget snack om saken – vi skulle behöva äta nyttigare och röra oss mer! Frågan är vem som ska se till att detta sker.

Att lägga ett sådant ansvar på arbetsgivarna inom ramen för det redan idag omfattande arbetsmiljöansvaret känns inte som en bra idé. Däremot kan säkerligen många arbetsplatser fundera över, uppmuntra och diskutera sinsemellan hur man kan främja en sund livsstil. Och många arbetsplatser och arbetsgivare gör redan detta. Låt fantasin flöda, stöd och främja – det finns säkerligen ytterligare möjligheter än att byta bullarna mot fruktkorg och köra ”walk-and-talk”-möten. Men låt det fortsättningsvis vara individens ansvar.