Publicerat: 26 april 2017

Skillnader inom gruppen utrikes födda

I integrationsdebatten refereras det ofta till ”utrikes födda” som en homogen grupp. Så är inte fallet. Inom gruppen skiljer sig arbetsmarknadsutfallet åt markant och flyktingar och deras anhöriga står längre ifrån arbetsmarknaden än övriga invandringsgrupper. För att en saklig integrationsdebatt ska kunna föras i Sverige behöver bilden av utrikes föddas situation på svensk arbetsmarknad nyanseras.

Det finns olika skäl till varför människor invandrar till Sverige. Vissa flyttar hit för jobb, studier eller för att bo tillsammans med anhöriga. Andra är flyktingar som tvingats fly från krig. Sverige har de senaste decennierna haft en hög andel flyktinginvandring i jämförelse med andra invandringsgrupper. Av de som beviljades uppehållstillstånd i Sverige år 2009 till 2016 hörde 35 procent till gruppen flyktingar och deras anhöriga. Den sammanlagda arbetskraftsinvandringen under samma period var cirka 16 procent. År 2016 var 60 procent av de som beviljades uppehållstillstånd flyktingar och deras anhöriga samtidigt som 11 procent var arbetskraftsinvandrare. En hög grad av flyktinginvandring särskiljer Sverige från andra europeiska länder där större andel av invandringen består av arbetskraftsinvandring. Detta har direkta effekter för integrationen.

Flyktinginvandring, arbetskraftsinvandring och anhöriginvandring baseras på olika grunder som resulterar i olika förutsättningar vid ankomsten till Sverige. Till skillnad från arbetskraftsinvandrare har flyktingar och deras anhöriga inget arbete ordnat vid inresan som grund för deras uppehållstillstånd. De saknar även ofta de kontakter som en anhöriginvandrare kan ha genom att denne kommer för att leva med någon som redan är etablerad i Sverige. Flyktingars beslut av land att migrera till har heller inte grundats på arbetsmarknadsutsikter. Istället är det skyddsbehovet som står i fokus. Detta resulterar i att flyktingars kompetens ofta är sämre anpassad till den svenska arbetsmarknadens efterfrågan.

Flyktingar och deras anhöriga har en betydligt lägre sysselsättningsgrad än andra invandringsgrupper i Sverige. I rapporten Etablering och karriärvägar för utrikes födda på svensk arbetsmarknad utgiven av Rådet för Integration i arbetslivet (Ria) studeras etableringen på arbetsmarknaden för olika invandringsgrupper som invandrat till Sverige år 2002. Resultatet visar att bland flyktingar och deras anhöriga arbetade 6 procent av kvinnorna och 15 procent av männen året efter invandring. Detta är betydligt lägre än för övriga grupper (se diagram).

Skärmklipp

Källa: SCB, 2016

Det finns ett starkt samband mellan vistelsetid i Sverige och arbetsmarknadsutfall för flyktingar och deras anhöriga. Andelen med förvärvsarbete som huvudsaklig inkomstkälla ökar med tiden efter uppehållstillstånd. Efter 11 år i Sverige är knappt 50 % av kvinnorna och drygt 60 % av männen förvärvsarbetande. Flyktingar och deras anhöriga stannar även i betydligt högre grad kvar i Sverige än andra grupper. Av de som invandrade år 2002 var 92 procent fortfarande folkbokförda i Sverige nio år senare. Bland andra invandringsgrupper har en majoritet utvandrat under samma period. Motsvarande siffra för arbetskraftsinvandrare var 37 procent och för studenter 27 procent. Hur väl vi lyckas få flyktingar och deras anhöriga i arbete är således avgörande för integrationen i ett längre perspektiv.

Gruppen ”utrikes födda” är inte homogen. Det relativt svaga arbetsmarknadsutfallet bland utrikes födda i Sverige kan i hög grad förklaras genom en stor andel flyktinginvandrare med lägre sysselsättningsgrad än övriga invandringsgrupper. Medvetenhet kring detta i arbetsmarknadsstatistiken är viktigt, inte minst när den ska ligga till grund för aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns även skillnader i arbetsmarknadsutfall inom gruppen flyktingar och deras anhöriga. Bland annat har nyanländas ålder, kön och färdigheter visat sig ha betydelse för hur väl personen i fråga integreras på svensk arbetsmarknad. Mer om detta i kommande inlägg.