Publicerat: 8 juli 2015

Strejk i Londons tunnelbana tecken i tiden

untitled

 

Tunneltågförarnas strejk i Londons tunnelbana den 8-9 juli har stökat till det ordentligt för turister och pendlare i mångmiljonstaden. Samtidigt har en 48-timmarsstrejk på pendeltågen bidragit till kaos i trafiken.

Orsaken till tunnelbanestrejken är missnöje hos tågförarna med planerna på att införa dygnet-runt-trafik i Londons tunnelbana från september. Tågförarnas fyra fackföreningar vill ha ”work-life balance” och har sagt nej till en löneökning på 2 procent samt en bonus till nattågförarna på 2 000 brittiska pund. Arbetsgivarna säger å andra sidan att de flesta förare inte berörs av de nya nattågtiderna.

Nio av tio London-bor uppges inte stötta de strejkande tågförarna, som enligt medieuppgifter tjänar mer än exempelvis läkare och andra yrkesgrupper som förväntas arbeta även på natten och har längre arbetsdagar och kortare semester.

Strejken följer ett mönster som har blivit allt tydligare inte bara i Storbritannien. Det är främst i offentlig sektor som omfattande strejker sker. Detta tar forskningsinstitutet Ratio upp i sin nya bok ”Svenska konfliktregler i ett internationellt perspektiv” som presenterades i Almedalen.

Traditionell industri står för en mindre andel av de utbrutna konflikterna i sju länder – däribland Sverige – som Ratio har studerat. Under 2000-talet stod i stället offentlig sektor för hela två tredjedelar av den totala volymen arbetskonflikter, en kraftig uppgång sedan tidigare. Det beror enligt Ratios forskningsgenomgång på att det sker flera politiska strejker i offentlig sektor. Där finns också starka och strejkbenägna yrkesgrupper.

Tory – som David Cameron representerar – hade i sitt valmanifest förslag om trösklar i strejkrätten för att få en bättre balans mellan intressena hos fack, arbetsgivare, anställda och inte minst allmänheten. Som omvald premiärminister tog David Cameron åter upp detta för några veckor sedan. Ett förslag gäller att minst 40 procent av de röstberättigade måste ge sitt stöd för en strejk. Detta till skillnad från de nuvarande reglerna om enkel majoritet. Ett krav på 40 procent stöd skulle innebära att tre fjärdedelar av de senaste årens strejker skulle ha varit olovliga, enligt Ratios källor.

Den brittiska arbetsmarknaden fungerar annorlunda än den svenska. Omröstning är ett lagkrav i Storbritannien där den fackliga representativiteten är låg. I Sverige är beslut om fackliga stridsåtgärder stadgeenligt centraliserade förutom i mindre fack utanför huvudorganisationerna.