Publicerat: 7 december 2015

Tysklands Hartz-reformer står sig alltjämt

Tyskland har gått från ”Europas sjuke man” i början av 2000-talet till dragloket i den europeiska ekonomin. De tyska styrkebeskeden har avlöst varandra. Och integrationen av den östtyska arbetsmarknaden har skett parallellt under perioden.

Arbetslösheten tillhör EU:s lägsta på 4,5 procent. Sysselsättningsgraden har ökat markant. Tillväxten har varit god. Grunden för framgångarna är ett starkt näringsliv, en god konkurrenskraft och företagens utvecklingskraft i form av Mittelstand – en benämning på små och medelstora exportorienterade industriföretag som stått sig väl i den globala konkurrensen.

Såväl reformer för tillväxt och stärkt konkurrenskraft har varit centralt för det tyska jobbundret, som de genomgripande arbetsmarknadsreformer som sjösattes i början av 2000-talet – de så kallade Hartz-reformerna.Syss grad final

Förenklat innebar Hartz-reformerna högre grad av avreglering, mer flexibilitet på arbetsmarknaden, reformerad arbetsförmedling, utbildnings-vouchers, mer möjligheter för bemanningsföretag att verka och tydligare arbetslinje i socialförsäkringssystemet. Även fler inträdesjobb med lägre ersättning har utvecklats i form av mini-jobs. Konsekvensen har blivit fler jobb och en större lönespridning.

TCO gör idag ett nummer av att antalet arbetade timmar totalt inte ökat i Tyskland. Det är förvisso sant, men samtidigt har befolkningen i yrkesaktiv ålder minskat med 2 miljoner personer.

I Sverige har befolkningen ökat i samma åldersintervall betydligt.Befolkning final

TCO hävdar även att arbetade timmar per sysselsatt är färre än i Sverige och sjunkande. De menar att medelarbetstiden har sjunkit. Det kräver viss nyans och bör ställas i relation till demografiska faktorer och strukturen på arbetsmarknaden.

Att medelarbetstiden gått ner kan bero på flera saker. Att Tyskland historiskt inom vissa branscher gått ner mot 35 timmars arbetsvecka är inte avgörande, tvärtom har trenden varit den motsatta under 2000-talet i större företag.

Sannolikt är förklaringen att Tyskland har ett mycket utvecklat lärlingssystem i alla branscher där många lärlingar arbetar mindre än andra förvärvsarbetande. Dessa räknas som sysselsatta. Dessutom bör kvinnor som gått från arbete i hemmet till deltidssysselsättning räknas in. Mini-jobs kan självklart påverka, men är sannolikt endast en av flera bidragande faktorer (dessa står för knappt 10 procent av den tyska arbetsmarknaden idag).

Faktum är att antal arbetade timmar per capita (inte per sysselsatt) har ökat med 6,5 procent i Tyskland mellan åren 2000 till 2014. I Sverige endast med 1,7 procent under samma period. Sysselsättningen har alltså ökat så pass mycket att timmar/capita har ökat även om medelarbetstiden har minskat.Antal arbetade timmar per capita

Sysselsättningen per capita har sammantaget varit fyra gånger (3,8) så stor i Tyskland som i Sverige mellan åren 2000-2014, där Hartz-reformerna sannolikt varit starkt bidragande orsaker.

Det finns flera lärdomar att dra av det tyska exemplet. Den typen av reformer som sjösattes i mitten av 2000-talet i Tyskland har borgat för Tysklands starka ekonomi och arbetsmarknad. Den typen av reformprogram skulle även Sverige behöva för att råda bot på de strukturella problemen på svensk arbetsmarknad.