Publicerat: 3 februari 2015

Vad är egentligen det stora problemet med Nystartsjobb?

S/Mp-regeringen har sagt att Sverige ska Europas lägsta arbetslöshet till 2020.

Vi har problem med höga trösklar in på arbetsmarknaden. Både den gamla och den nya regeringen har bekymrat sett att de vanliga arbetsmarknadspolitiska stöden många gånger inte fungerar som tänkt. De är för komplicerade, för många och ändras för ofta på grund av politiska beslut. Förutsättningarna kan dessutom med kort varsel ändras på grund av ändrade rutiner vid myndigheten. Det utgör knappast en stabil grund för anställningsbeslut.

Nystartsjobben har funnits sedan 2007 och efter en trevande start visat sig fungera rätt väl som inkörsport på arbetsmarknaden för dem som varit borta länge. För att få nystartsjobb ska individen ha varit arbetslös eller sjukskriven i minst ett år om denne är 27 år eller äldre och sex månader om personen är yngre. Det är inte Arbetsförmedlingen som bestämmer om att man ska få ett nystartsjobb, utan det är en rättighet som den arbetslöse har. Men AF måste kontrollera hur länge individen varit arbetslös eller borta från arbetsmarknaden av andra skäl och besluta om ersättningen innan anställningen startar.

Lönekostnaden står arbetsgivaren för. Stödet ges genom en skattekreditering (motsvarande en arbetsgivaravgift på 31,42 procent av lönekostnaden, högre för långtidsarbetslösa ungdomar) under lika lång tid som arbetslösheten varat, men under max fem år (tio år för 55+). Nystartsjobben gäller för alla anställningsformer och ges oavsett om arbetsgivaren har kollektivavtal eller inte.

Ur ett arbetsgivarperspektiv har nystartsjobben fördelar. Åtgärden är förutsägbar. Om företaget väljer att anställa någon som varit långtidsarbetslös är det klart redan från början hur stort anställningsstödet är och under hur lång tid det utgår. Det ger, till skillnad från andra anställningsstöd, en förutsägbarhet som kan vara avgörande för att arbetsgivaren ska våga pröva någon som har varit borta från arbetsmarknaden länge. Det visar sig också i att nystartsjobben har blivit fler på andra stöds bekostnad, även om subventionsgraden i andra stöd är betydligt högre.

Självklart är det fel om det i vissa branscher förekommer att företag sätter i system att låta nystartsjobbare bli substitut för riktiga jobb. Men detta borde främst vara en fråga för Arbetsförmedlingen att hantera så att inte vissa företag tillåts att använda systemet på ett sätt som snedvrider konkurrensen.

Nu vill regeringen ändra i villkoren för nystartsjobb. Regeringen har redan sänkt taket för den lön som stödet beräknas på till 22 000. Regeringen vill att enbart arbetsgivare med kollektivavtal ska kunna anställa på nystartsjobb. Och regeringen vill definitivt att facket ska ha betydligt större inflytande över nystartsjobben.

Företagen klarar nog kompetensförsörjningen utan nystartsjobb. Värre blir det för dem som nystartsjobben är avsedda för; långtidsarbetslösa, personer som är långtidssjukskrivna eller lever på försörjningsstöd men som vill tillbaka till arbetsmarknaden eller personer som nyligen fått uppehållstillstånd i Sverige som flykting, skyddsbehövande eller på grund av anknytning.

Regeringens förslag väcker frågor. Vill regeringen egentligen att nystartsjobben fortsatt ska vara den bro in i arbetslivet som de blivit för många som länge saknat jobb? Vilka är det som i fortsättningen ska komma in med nystartsjobb när taket för den lönekostnad som ger stöd sätts till max 22 000? Detta samtidigt som genomsnittslönen i Sverige 2013 enligt Medlingsinstitutet var 30 600 kr per månad. Tror Regeringen inte att också människor i mer avancerade jobb med högre löner kan behöva stöd för att komma tillbaka?

Är det stora problemet för regeringen att nystartsjobben infördes under alliansregeringens tid och till skillnad från de flesta andra insatser fungerar?