Publicerat: 16 januari 2019

Artificiell intelligens, jobb och skatter

Utvecklingen av artificiell intelligens (AI) är både spännande och skrämmande. Ingen vet med säkerhet hur våra liv kommer att påverkas av AI, men många bedömare menar att AI kommer att medföra många viktiga förändringar. Arbetsmarknaden är ett område som är föremål för många sådana spekulationer. På DN kultur kunde vi nyligen läsa en intressant artikel som tar upp olika perspektiv på framtidens jobb med AI. En tankefigur i den texten är att AI kommer att öka inkomstskillnaderna och löneskillnaderna. Implicit ska läsarna förstå att skatterna behöver anpassas för att motverka detta.

En sådan tanke framförs av professor Karl Wennberg i DN-artikeln: det kan bli ”vi som jobbar” som kommer att bli förlorare, medan ägarna av algoritmerna kommer att bli vinnare, menar han. Wennberg kopplar detta till beskattningen av arbete och kapital i Sverige, där han poängterar att vi har den största skillnaden mellan skatt på arbete och skatt på kapital.

Ännu högre skatter på höga inkomster kommer inte hjälpa de människor som eventuellt drabbas av arbetslöshet till följd av AI, lika lite som värnskatten hjälper dem som idag kämpar för att få ett jobb i Sverige. Istället behöver regler och skatter utformas så att de inte hindrar människor från att arbeta, investera och driva företag. Jobbskatteavdrag är ett bra sätt att öka drivkrafterna och nettoinkomsterna i lägre inkomstskikt, även om det redan är väl utbyggt.

Sverige har den högsta skattesatsen på arbetsinkomster i den utvecklade världen, 60 procent. Sverige har också högre skatt på kapitalinkomster än jämförbara länder. Jämförelser är inte helt enkla på grund av komplexa och olika regelverk, men det faktum att kapital kan beskattas med upp till 60 procent i Sverige gör oss sämst i OECD vad gäller skatt på kapital. Vår generella skattesats på kapital är 30 procent, och även den är långt högre än ett genomsnitt i jämförbara länder, som ligger runt 20 procent.

Om AI ger samhället de stora vinster som många tror, så behöver vi försäkra oss om att Sverige kan ta del av dem. Det handlar om utvecklingen av systemen, och expertis för att använda de färdiga produkterna och tjänsterna. Kapitalskatterna och bolagsskatten behöver då vara konkurrenskraftiga för att också Sverige ska få del av investeringar och lokaliseringar av forskning och huvudkontor. Den svenska kapitalskatten på 30 procent är tyvärr inte konkurrenskraftig. Minst lika viktigt är att människorna som ska arbeta med AI kan tänka sig att göra det just i Sverige. Med värdens högsta marginalskatt är det inte helt självklart att arbetsgivare i Sverige kan locka hit talanger från möjligheterna som finns i Asien, USA eller Europa. Slutsatsen utifrån ett konkurrenskraftsperspektiv är alltså snarare att skattena på kapital skulle behöva sänkas i Sverige. Därutöver behöver skatterna på arbete sänkas från högsta 60 procent ner mot genomsnittet i OECD som ligger kring 42 procent.

Fördelningseffekterna till följd av AI vet vi än så länge ingenting om. Och frågan är om vi någonsin kommer att få tillförlitlig kunskap om det. Fortfarande tvistar forskarna om orsakerna bakom inkomstskillnaderna som har ökat under ett antal decennier i andra länder, t.ex. USA. Förklaringsmodellerna spretar och bygger på allt från globalisering och outsourcing, teknikskiften, relativlöneförändringar och utbildningsavkastning.

Emellertid är de viktigt att konstatera att vi inte har upplevt en ökad lönespridning i Sverige. Däremot har den bristande integrationen av nyanlända medfört att inkomstskillnaderna har ökat. En lägre sysselsättning och högre arbetslöshet hos gruppen utrikes födda förklarar till stor del att inkomsterna i Sverige har blivit mindre jämnt fördelade, samtidigt som lönerna inte har påverkats på det sättet.

Det kan finnas en lärdom av detta för hur vi ska se på skatterna och AI. Högre skatter på arbete och kapital kommer inte att hjälpa de som saknar eller mister ett jobb, lika lite som det underlättat arbetsmarknadsintegrationen idag. Istället behöver vi ha skatteregler och andra regler som underlättar för människor att skaffa ett arbete som anställd eller som företagare. Nya möjligheter och nya jobb kommer att skapas även i framtiden, förutsatt att regelverken inte sätter käppar i hjulen. Rätt färdigheter är precis som idag en förutsättning för att kunna få rätt jobb. Bara ett starkt näringsliv kan skapa de resurser som kan användas för offentlig utbildning och omställning för framtidens arbetsmarknad. Konkurrenskraft och omställningsförmåga behöver därför vara ledstjärnor när vi utformar skatteregler, oavsett om vi förfasas över eller hoppas på den artificiella intelligensen.