Publicerat: 16 januari 2018

Felriktat och historielöst av SNS om höjda ägarskatter

Årets konjunkturrådsrapport från SNS lanseras med en debattartikel i DN. Huvudbudskapet är såväl felriktat som historielöst. En klen tröst är att SNS även förespråkar sänkta marginalskatter, men tyvärr har den korta bisats som nämner denna angelägna reform förpassats till förslagslistans mest undanskymda plats.

Sveriges kapitalskattesats är hög i internationell jämförelse. Många länder har också olika nedsättningar och regler för att främja ägande, sparande och investeringar. För att bli internationellt konkurrenskraftig behöver alltså den svenska kapitalbeskattningen sänkas, inte höjas.

Vi vet att vem som äger företagen har betydelse för investeringar, lokalisering av huvudkontor, forskning och nya jobb. Då svenska ägarskatter är högre än i omvärlden driver detta bort ägande från Sverige, eftersom den som har lägre skatt på en tillgång kan betala ett högre pris.

Det som fick en enhällig riksdag att avskaffa arvs- och gåvoskatten var de stora problem som skatten utgjorde för familjeföretagens generationsskifte. Att skapa särskilda undantag för företag upplevdes inte som rättvist. SNS artikel är historielös och nämner överhuvudtaget inte denna svåra problematik med ett ord. Inte heller nämns att arvs- och gåvoskatten slopades redan 2004, dvs. för mer än 10 år sedan. Därefter har flera länder följt efter, bl.a. Österrike (2008) och Norge (2014). Skatten finns inte heller i flera andra länder såsom Polen, Tjeckien, Slovakien, Cypern och Israel. Dessa skatter gav inte heller mer än enstaka promillen av det offentligas totala skatteintäkter.

När det gäller fördelningsfrågor och ekonomisk jämlikhet skiljer sig Sverige i flera avseenden från omvärlden. Inkomstfördelningen här är förhållandevis jämn och utvecklingen har varit god över hela linjen. Dessvärre framhålls dessa grundläggande utgångspunkter inte tillräckligt i SNS artikel och man hamnar därför rejält snett när man lägger tonvikten på påståenden om ”oro för ökande klyftor med social och politisk sprängkraft”. Betoningen på att ”förmögenheternas värde växer snabbt” riskerar närmast leda tanken till att det skulle ha ett egenvärde att bromsa eller beskära sådan värdetillväxt. Inget kunde vara mer fel.

I själva verket är det viktigare att se till hur välstånd skapas än hur det fördelas. Det grundläggande för att utveckla välståndet är att ta fasta på allas möjligheter att ha en god inkomstutveckling genom att arbeta. Därför behövs åtgärder mot utanförskap och för god utbildning. Sveriges ekonomiska jämlikhetsutmaning är att alltför många står utanför arbetsmarknaden.