Hög tid för finansministern att dra tillbaka förslaget till exitskatt
Den 29 november förra året lämnade Skatteverket en promemoria till Finansdepartement med förslag till exitbeskattning. Finansdepartementet remitterade förslaget till den 5 mars. Förslaget har varit föremål för en intensiv mediedebatt och massiv kritik har framförts från näringslivets alla hörn.
Näringslivets Skattedelegation (NSD) har idag skickat in sitt remissvar. NSD är mycket kritisk och avstyrker förslaget då det är förknippat med så stora brister att det inte kan läggas till grund för lagstiftning.
NSD konstaterar att förslaget är undermåligt utrett och riskerar att slå hårt mot näringslivet. Ett genomförande av förslaget skulle i flera fall omöjliggöra generationsskiften i fåmansföretag, försvåra kompetensförsörjningen för svenska företag, öka den administrativa bördan och leda till minskad förutsebarhet.
Förslaget sänder också negativa signaler till investerare och entreprenörer och riskerar leda till inlåsningseffekter, minskad skattebas och försämrad svensk konkurrenskraft. Vidare saknar förslaget såväl en komparativ analys av motsvarande regelverk i andra länder som en grundlig analys av om det är i överensstämmelse med den fria rörligheten inom EU.
Det kanske mest anmärkningsvärda är att Skatteverket har medgivit att de inte har beaktat hur förslaget påverkar företag. De har inte heller bedömt hur många som faktiskt berörs av förslaget som helhet. Faktum är att Skatteverket enligt egen utsago inte ens har fått i uppdrag av regeringen att utreda frågan om införande av en exitskatt.
Det finns anledning att vara kritisk till att regeringen utan närmare granskning remitterar ett myndighetsförslag som inte ens innehåller en genomarbetad konsekvensanalys och dessutom innebär förändrad policy på skatteområdet. Policyfrågor ska hanteras av politiker på Finansdepartementet, inte av handläggare på Skatteverket. Införandet av nya skatter bör dessutom föregås av en ordentlig utredning med bred representation av externa experter.
Det är allvarligt nog att remissinstanser ska behöva lägga tid och resurser på att författa remissvar på ogenomtänkta och dåligt utredda förslag. Det allvarligaste med detta förslag är emellertid den oro inför framtiden det skapat för många av Sveriges företag. En anmodan från ministern till förslagets kritiker att komma in med remissvar räcker inte för att lugna alla familjeföretagare, vars livsverk riskerar att slås i spillror bara för att ett av barnen bor utomlands. Så länge förslaget är under beredning på Finansdepartementet kommer oron bland dessa företagare att bestå. Om finansministern vill vara tydlig med att hon tar kritiken på allvar måste exitskatten bort från dagordningen. Ett snabbt beslut är även viktigt för tilltron till den långsiktiga utvecklingen av det svenska skattesystemet.
SKRIVET AVClaes Hammarstedt
