Publicerat: 31 oktober 2018

Skatteverket lyckas inte klargöra förmånsbeskattning av hälso- och sjukvård

I denna blogg har vi tidigare (inlägg 1, inlägg 2, inlägg 3, inlägg 4 och inlägg 5) publicerat blogginlägg om bristerna i lagstiftningsärendet för den s.k. vårdskatten för anställda.

Svenskt Näringsliv har upprepade gånger varnat för de rättsliga problem som följer med vårdskatten som infördes den 1 juli, eftersom gränsen mellan de insatser som ska beskattas och de som ska vara skattefria är mycket oklar. Före sommaren uttalade även Skatteverket att det här finns flera svåra rättsliga frågor.

Skatteverket har nu – efter månaders arbete – kommit med ett ställningstagande avseende den nya vårdskatten. I ställningstagandet presenterar Skatteverket sin bedömning av vilka slag av insatser som faller innanför respektive utanför det förmånsskattepliktiga området.

Det är vår uppfattning att Skatteverket har varit alltför restriktivt i sitt ställningstagande bl.a. när det gäller läkarbesök, allmänna hälsokontroller och operationer med koppling till möjligheterna att ta tillvara arbetstagarens arbetsförmåga. Mot bakgrund av att lagstiftaren har uttryckt att det är angeläget att förebyggande behandlingar och arbetslivsinriktad rehabilitering sätts in tidigt för att få lägre sjukfrånvaro och att arbetsgivare bör uppmuntras att ta ett större rehabiliteringsansvar än vad lagen kräver borde Skatteverkets ställningstagande enligt vår mening ha givit uttryck för en linje att sådana insatser som tydligt syftar till att förbättra arbetstagarens arbetsförmåga och underlätta arbete inte ska förmånsbeskattas.

Skatteverkets ställningstagande är vidare otydligt i väsentliga delar när det gäller hur gränsdragning ska ske. Exempelvis anses vård i form av samtalsterapi hos psykolog kunna undantas från beskattning i fall då den sker som ett led i ett förebyggande arbete för att förbättra eller motverka en förändring av en sjukdom. Samtidigt anges att läkarundersökning, provtagning, röntgen eller operation inte anses kunna undantas från beskattning på motsvarande sätt, även om denna vård sker som ett led i förebyggande arbete för att förbättra eller motverka en förändring av en sjukdom. Vi har utifrån lag och lagförarbeten svårt att finna stöd för en sådan skillnad.

Skatteverkets ställningstagande ger inte en rimlig grad av trygghet, förutsebarhet och rättssäkerhet. Arbetsgivare och anställda kommer i väldigt många fall dessvärre inte med säkerhet kunna veta om vårdinsatser arbetsgivaren betalar ska beskattas eller inte.

Svenskt Näringsliv har upprepade gånger till Skatteverket framfört behovet av vägledning om hur arbetsgivarna ska kunna göra rätt i dessa svåra gränsdragningsfrågor, särskilt då aktuella insatser omfattas av patientsekretess. Vägledning behövs särskilt om patientsekretessens betydelse för möjligheten att kunna bedöma om vårdinsatsen ska beskattas eller ej. Detta inte minst när det gäller området sanktioner, såsom skattetillägg. Hur ska en arbetsgivare som exempelvis upphandlat företagshälsovård som även omfattar hälso- och sjukvård agera när det gäller hanteringen av arbetsgivaravgifter, kontrolluppgifter etc. när patientsekretessen ska respekteras?

Det är olyckligt att ställningstagandet är restriktivt och otydligt. Att det lämnar centrala rättssäkerhetsfrågor obesvarade är oacceptabelt. Allvaret accentueras av att det handlar om lagstiftning som direkt berör ett mycket stort antal anställda och arbetsgivare. Den bristfälliga lagstiftningen har inte gjort uppgiften enkel, men Skatteverket har inte heller lyckats med att göra det lätt att göra rätt.

Om företagen ska ges förutsättningar att följa lagen, så måste Skatteverket ge ett tydligt och mer rättssäkert ställningstagande.

 

Catharina Bäck, socialförsäkringsexpert, och Richard Hellenius, skatteexpert

För en fullständig bild av Skatteverkets ställningstagande så kan detta laddas hem här: https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/372021.html?date=2018-10-30