EU-kommissionen kringgår skattesuveräniteten med energiförslag

Förra veckan presenterade EU-kommissionen förslag om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna. Förslaget innehåller ett tidsbegränsat intäktstak för elproducenter och ett s.k. solidaritetsbidrag från olja-, gas-, kol- och raffinaderisektorerna. Intäkterna från de båda åtgärderna ska användas av medlemsstaterna för att finansiera stöd till slutkunderna. En politisk överenskommelse väntas vid Rådets extrainsatta möte (TTE) den 30 september.

Att kommissionen har bråttom med genomförandet framgår tydligt. För att inte stöta på patrull i form av motsträviga medlemsländer har kommissionen valt att åberopa en nödbestämmelse i EU-fördraget (TFEU artikel 122) och att kalla åtgärderna för intäktstak och solidaritetsbidrag. På så sätt kringgår kommissionen det enhällighetskrav som gäller för skatteförslag, och möjliggör för att beslut i rådet i stället kan fattas genom kvalificerad majoritet. 

Vid EU-nämndens sammanträde i fredags framkom att regeringen stödjer kommissionens förslag men är kritisk till att de föreslagna åtgärderna inte framställs som en skatt. I den kommenterade dagordningen anges att

”Regeringen har inget att erinra mot syftet med förslaget om solidaritetsbidrag. Det kan dock ifrågasättas om artikel 122 är rätt rättslig grund för solidaritetsbidraget och av intäktssidan i det tillfälliga intäktstaket. Dessa delar av förslaget behöver lagregleras i Sverige och får inte vara retroaktiva om de ska tillämpas i Sverige. Det beror på att förslaget i dessa delar enligt svensk grundlag formellt bör anses vara en skatt. Regeringen anser att förordningen ska ha en utformning som inte skapar problem i förhållande till svensk grundlag.”

Detta är inte första gången kommissionen försöker runda enhällighetskravet i skattefrågor. I det kontroversiella förslaget om publik land-för-land rapportering, valde kommissionen att placera förslaget i redovisningsdirektivet, vilket ledde till att det 2021 kunde antas med kvalificerad majoritet. Detta trots att rådets egen rättstjänst uttalat att kommissionens val av rättslig grund var felaktig och att frågan skulle behandlas som en skattefråga, dvs röstning genom enhällighet. 

Kommissionens nu aktuella försök att benämna åtgärdsförslag för intäktstak respektive solidaritetsbidrag istället för skatt har, utöver ovan beskrivna skeptiska formuleringar som regeringen formulerat, även mött kritik från annat håll. Bland annat har Spanien, Portugal och Polen gemensamt opponerat sig mot hanteringen och krävt att enhällighet borde krävas för att förslaget ska kunna gå igenom. Det återstår att se huruvida fler länder ansluter till kritiken vid rådsmötet 30 september och vilken linje Sverige då väljer att ta.

Sedan en tid tillbaka pressar EU-parlamentet och några stora EU-länder på för att enhällighetskravet i skattefrågor ska överges till förmån för beslut genom kvalificerad majoritet, något som inte skulle gynna en liten öppen ekonomi som Sverige. Kommissionens trixande med att flytta över skattefrågorna till områden där beslut fattas med kvalificerad majoritet är bekymmersam och kan om det fortsätter få stora konsekvenser för Sveriges och andra medlemsländers suveränitet på skatteområdet.

Det är förvisso positivt att kommissionen anstränger sig för att lindra effekterna av energikrisen. Däremot är en straffbeskattning av elproducenter inte rätt väg att gå. Som Svenskt Näringsliv påtalat tidigare finns andra lösningar att tillgå för svenskt vidkommande som till exempel användandet av momsintäkterna från elhandeln eller de flaskhalsintäkter som byggts upp till följd av prisdifferensen mellan olika elområden.

När världen står inför en grön klimatomställning verkar det dessutom minst sagt kontraproduktivt att hårdbeskatta fossilfria kraftslag.