Företrädaransvaret - En SOU räcker inte….

I oktober 2020 överlämnades betänkandet Det skatterättsliga företrädaransvaret – en översyn (SOU 2020:60) till regeringen. Det har nu gått ett och ett halvt år och remissinstanserna har sagt sitt men det har ännu inte kommit något lag­förslag från regeringen. Detta trots att det finns ett stort behov av en förändring av reglerna.

Företrädaransvaret innebär att en företrädare för en juridisk person kan bli personligt ansvarig för betalning av den juridiska personens obetalda skatter och avgifter om han eller hon inte har sett till att skatten eller avgiften betalats senast på förfallodagen. En förutsättning för att kunna påföras företrädaransvar är att företrädaren agerat uppsåtligt eller varit grov oaktsam.

Regelverket har under många år starkt kritiserats, framförallt för att systemet är konkursdrivande, har tillämpats alltför mekaniskt och schablonmässigt, samt att det i praktiken inte görs någon subjektiv bedömning trots att lagtextens krav på uppsåt eller grov oaktsamhet.

Som en uppföljning av tidigare rapporter framtagna av Svenskt Näringsliv, bl.a. Skatterättsligt företrädaransvar – fiskal gräddfil utan legitimitet (2013) och Det skatterättsliga företrädaransvaret – tillämpning i underinstanserna (2019), har Svenskt Näringsliv nu låtit göra en ny kartläggning av hur reglerna tillämpas i underinstanserna, Det skatterättsliga företrädaransvaret, en fortsatt granskning av tillämpningen i underinstanserna (2022).

Den nya kartläggningen visar på samma mönster som i 2019 års kartläggning, dvs att Skatteverket vinner framgång i domstolarna i princip i samtliga fall. Av 460 mål från förvaltnings- och kammarrätterna påfördes företrädaransvar i 458 fall, dvs en bifallsprocent på 99,6 %. Som jämförelse kan nämnas att statistik från Domstolsverket visar att bifallsprocenten för samtliga skattemål i förvaltningsrätterna under åren 2019 - 2021 var betydligt lägre och ligger i spannet 84,20 – 86,50 %.[1]

Den aktuella kartläggningen visar att behovet av en justerad lagstiftning är lika angelägen som tidigare eftersom den rättspraxis domstolarna upprätthåller närmast måste uppfattas som att företrädaransvaret snarast är strikt och att de subjektiva rekvisiten, uppsåt respektive grov oaktsamhet, prövas utifrån objektiva omständigheter innebärande att mycket liten, om ens någon, hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet.

De senaste årens omvälvande händelser med en pandemi och krig i vår närhet visar att den ekonomiska verklighet som en företagare har att förhålla sig till mycket snabbt kan förändras på ett sätt som ingen förväntat sig. Denna kunskap finns nu hos alla, inklusive hos lagstiftaren och andra politiker, och det torde stå klart för alla att det måste finnas ett utrymme för en företagare att vid oförutsedda händelser driva sitt företag vidare under en tid i ambition att finna lösningar utan att riskera ett företrädaransvar.

En uppmaning till regeringen och riksdagen är därför att fortsätta arbeta med frågan och i ett första skede genomföra de förbättringsförslag som finns i SOU 2020:60 men även beakta de konkreta ändringsförslag som lämnats av remissinstanserna.

[1] Av statistiken framgår att ändringsfrekvensen för 2019 uppgick till 13,50 %, för 2020 till 15,80 % och för 2021 till 14,60 %. Av statistiken framgår visserligen inte om ändringen avser överklagande av Skatteverket respektive den skattskyldige, men eftersom det avser första instans torde det normala vara att det är den skattskyldige som har överklagat Skatteverkets beslut.