Franska ”löntagarfonder”

Datumet den 4 oktober har sedan den stora demonstrationen mot löntagarfonder 1983 satt stort avtryck i svensk debatt. Detta har blivit dagen för att fira det fria företagandet (och kanelbullen).

Visserligen fick Sverige fonder i mindre skala i några år. Idén om socialisering av företagen, att dessa skulle betala till fonder som efterhand skulle ta över makten, sköts rejält i sank av ett enat näringsliv och de avskaffades slutligen av Bildt-regeringen 1991. Kanske innebar konflikten om fonderna att svenskarna blev vaccinerade mot alla tankar på socialisering? I globala attitydmätningar är svenskar idag mer positiva till marknadsekonomi och frihandel samt mer positiva till rika människor än man är i många andra länder, exempelvis i Frankrike.

Kampen mot fonderna gjorde också att företagsägare och SME-företagare fick större inflytande över policy och att SAF axlade ett större ansvar som försvarare av marknadsekonomin snarare än att bara vara ett snävt särintresse. Organisationen blev pro-market istället för pro-business vilket annars är det vanliga för företagarorganisationer. Några år tidigare (1978) fick näringslivet också tankesmedjan Timbro med uppdrag att marknadsföra marknadsekonomin. Opinionsundersökningar visar att stödet i Sverige för marknadsekonomi är kompakt, möjligen med undantag för en i jämförelse med andra nordiska länder hög andel (24 procent) med en negativ syn på företags vinster. Det senare sannolikt beroende på att debatten om vinster i välfärdssektorn smittar av sig negativt på hela företagsamheten. Så det finns fortfarande behov av att marknadsföra marknadsekonomin på hemmaplan.

I vår omvärld finns dock hot mot marknadsekonomi och privat ägande av företag. Globalt pågår en kampanj för förmögenhetskatt riktad främst mot de allra rikaste. I Frankrikes pågående regeringskris är frågan en förmögenhetsskatt ett viktigt tema, G20-länderna har tidigare haft frågan uppe på toppmöten även om den för närvarande är nedprioriterad. I Norge, som är ett av mycket få länder som har kvar förmögenhetsskatt, blev årets valrörelse ett globalt slagfält när aktörer från andra länder kom till landet med argument för och emot skatten. Striden om en global förmögenhetsskatt för de allra rikaste riskerar också att bli en fråga i FN de närmaste åren.

Uppfinnare av den globala förmögenhetsskatten för de allra rikaste är den franske ekonomen Gabriel Zucman, en lärjunge till Thomas Piketty. Zucman-tax, som den kallas, innebär att de som har tillgångar på över 100 miljoner euro ska betala två procent i skatt på dessa varje år och enligt en undersökning beställd av det franska socialistpartiet stöds förslaget av 86 procent av fransmännen. Skatten motiveras med påståenden att de rikaste betalar lägre skatt på sin inkomst än andra. För att kunna hävda detta ändrar man definitionen av inkomst till att även omfatta orealiserad värdeökning. Idén kommer från början från de amerikanska ekonomerna Haig och Simons som för 100 år sedan föreslog en bredare definition av inkomstbegreppet: Inkomst = Konsumtion + Förändring i förmögenhet.

Förhoppningar om stora nya skatteintäkter i Frankrike ifrågasätts, dels kanske kapital flyttas till andra tillgångar och ännu värre för Frankrike är om framgångsrika företagare lämnar landet. Frankrikes rikaste, chefen för LVMH, Bernard Arnault, har sagt att skatten skulle förstöra fransk ekonomi.

Problemet med att beskatta tillgångar jämfört med att beskatta avkastning är att det ofta inte finns några likvida medel att betala skatten med. Värdena kan finnas inlåsta i företag eller fastigheter. För nystartade företag som värderas högt på grund stora förväntningar men som ännu inte, eller kanske aldrig, kommer att ge några vinster blir det närmast omöjligt att klara skatten. Arthur Mensch från ett av Frankrikes mest framgångsrika Tech-bolag Mistral AI säger till flera media att han aldrig skulle kunna betala skatten och många fler varnar för att skatten skulle få framgångsrika Tech-entreprenörer att fly från Frankrike

Zucman har dock ett enkelt svar på frågan. Betala skatten med aktier! För en svensk känns förslaget igen - löntagarfonder men i fransk kostym.