Vad kostar CSRD?

I december publicerades det nya EU-direktivet om hållbarhetsrapportering Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). Direktivet, som ska implementeras stegvis från och med 2024, innebär bland annat att gällande EU-krav på att årsredovisningen ska innehålla en hållbarhetsrapport utökas till att omfatta betydligt fler företag. En annan förändring är att hållbarhetsrapporten ska granskas av en revisor eller, om detta tillåts av nationell rätt, en annan behörig kvalitetsgranskare. CSRD innebär dessutom att kraven på rapportens innehåll utökas väsentligt. Detaljerna i innehållet kommer regleras i bindande standarder för hållbarhetsrapportering, European Sustainability Reporting Standards (ESRS). ESRS ska antas av EU-kommissionen i form av delegerade akter och blir på så sätt direkt tillämpliga för rapporterande företag. Ett färdigt förslag till hur den första delen av dessa standarder ska se ut lämnades över till kommissionen i november. Detta paket kommer kompletteras framöver med bland annat branschspecifika standarder. Sammantaget kommer ESRS att utgöra ett mycket omfattande regelverk för hållbarhetsrapportering.

I samband med att förslaget till ESRS överlämnades till kommissionen publicerades även en utförlig konsekvensanalys som tagits fram av konsultföretaget milieu och tankesmedjan CEPS (Centre for European Policy Studies). I konsekvensanalysen görs bland annat en beräkning av de direkta och indirekta kostnader som kraven i CSRD och ESRS förväntas medföra för rapporterande företag. De direkta kostnaderna består av administrativa kostnader för själva rapporteringen, kostnader för revision och för att rapportera i det digitala format som direktivet kräver. De indirekta kostnaderna för direktivet kan härledas från inkrementella kostnader samt från den så kallade trickle-down effekt som uppstår när rapporteringspliktiga företag behöver hämta information från andra företag i värdekedjan.

Eftersom kostnadsbilden beror på faktorer som företagets storlek, om det är börsnoterat eller inte eller om det är ett så kallat företag av allmänt intresse så har beräkningarna i konsekvensanalysen delats upp på olika kategorier av företag. I den största kategorin företag ingår börsnoterade företag med fler än 500 anställda. För dessa företag beräknas de direkta engångskostnaderna för att implementera kraven på hållbarhetsrapportering enligt CSRD och ESRS uppgå till i genomsnitt 395 000 euro per företag. De återkommande rapporteringskostnaderna beräknas därefter bli i genomsnitt 680 000 euro per år. Omräknat till svenska kronor blir det ca 4,5 miljoner i engångskostnader samt ca 7,5 miljoner i årliga återkommande kostnader i genomsnitt per rapporteringspliktigt företag.

I den kategori där de flesta företag (95 %) som ska rapportera i enlighet med CSRD hamnar, onoterade företag med över 250 anställda, beräknas de genomsnittliga direkta kostnaderna bli avsevärt lägre, 49 000 euro i engångskostnader och 85 000 euro i årliga återkommande rapporteringskostnader. Omräknat till svenska kronor blir det drygt 0,5 miljoner i engångskostnader och knappt en miljon i årliga återkommande kostnader. Det bör beaktas att de flesta företagen i denna kategori är väsentligt mindre. Som andel av omsättningen kan därför kostnaderna komma att bli betydande. Mindre företag har i regel mer begränsade resurser och kompetens på plats för att rapportera. Det är därför inte orimligt att anta att genomförandet av direktivet kommer att vara en särskilt stor utmaning för dessa företag. De obligatoriska upplysningarna om utsläpp av växthusgaser i scope 1 – 3 bedöms i konsekvensanalysen vara de som blir allra mest resurskrävande.

Konsekvensanalysen bygger på bedömningen att knappt 48 000 europeiska företag blir rapporteringspliktiga under CSRD. De totala direkta kostnaderna för CSRD för dessa företag beräknas bli ca 2,9 miljarder euro i engångskostnader och ca 5,1 miljarder euro i årliga rapporteringskostnader. Kostnaden för den indirekta trickle-down effekten för företagen i värdekedjan uppskattas i konsekvensanalysen till mellan 0,3 – 2,6 miljarder euro per år. För att få ett begrepp om de totala direkta kostnaderna för svenska rapporteringspliktiga företag kan man utgå från den beräkning som gjordes 2015 i samband med att det nu gällande lagkravet på hållbarhetsrapport infördes. Det totala antalet rapporteringspliktiga svenska företag uppskattades då vara ca 1600 varav ca 100 var noterade företag med över 500 anställda. Baserat på konsekvensanalysens kostnadsberäkningar blir då de sammanlagda direkta kostnaderna för svenska företag ca 1,2 miljarder kronor i engångskostnader och 2,3 miljarder kronor i årliga återkommande rapporteringskostnader. Beräkningen utgår från antagandet att hållbarhetsrapporten revisorsgranskas med den lägsta graden av säkerhet, s.k. översiktlig granskning, vilket kräver en mindre arbetsinsats och därför är mindre kostsamt. Om krav på revisorsgranskning med en högre grad av säkerhet införs beräknas de årliga rapporteringskostnaderna bli mer än dubbelt så höga.

Konsekvensanalysen bygger på den så kallade standardskostnadsmodellen. Underlag för uppskattningarna har hämtats in med hjälps av ett antal olika enkäter och intervjuer med ett urval av rapporterande företag, revisorer och andra intressenter. Urvalet har gjorts så att alla medlemsstater och alla sektorer i ekonomin ska vara representerade. Såväl kostnader som nyttor med rapporteringen har analyserats. Men oavsett den höga ambitionsnivån kommer resultatet alldeles för sent för att konsekvensanalysen ska få någon praktisk betydelse som beslutsunderlag. CSRD är redan antaget och processen med att ta fram ESRS är mycket långt framliden. Den första delen av standarderna ska antas av kommissionen i juni och innan dess har endast en kort konsultation aviserats.

Att lägga ett så omfattande regelverk som ESRS i delegerade akter fråntar beslutsfattarna möjligheten att få en korrekt bild av regulatoriska kostnader och andra konsekvenser av den lagstiftning de beslutar om. Detta är särskilt bekymmersamt med tanke på att den konsekvensanalys som presenterades av kommissionen 2020, i samband med att direktivförslaget lades fram, gav en helt annan bild av rapporteringskostnaderna. I slutändan är det inte bara legitimiteten i regelverket som tar skada. Om för mycket resurser behöver läggas på administrativa krav och formella rapporteringsregler riskerar annat hållbarhetsarbete att bli lidande. Och så var det sannolikt inte tänkt.

SKRIVET AVSofia Bildstein-Hagberg