Och Lagrådets yttrande lyder…
Lagrådet har nu yttrat sig över den nästan 900 sidor långa lagrådsremissen Tilläggsskatt för företag i stora koncerner. Min kollega Richard Hellenius har i ett nytt blogginlägg analyserat yttrandet på övergripande nivå. I denna blogg vill jag särskilt ta upp frågan kring företrädaransvar och något om sanktionsbestämmelserna.
Gällande företrädaransvaret har vi tidigare här på bloggen ställt oss frågan om beredningskravet uppfylls då det i lagrådsremissen, till skillnad från förslagen tidigare i beredningen, föreslogs att reglerna om företrädaransvar ska vara tillämpligt på såväl tilläggsskatt som nationell tilläggsskatt, skattetillägg och rapportavgift. Vi kan nu konstatera att Lagrådet instämmer i vår syn på beredningsprocessen i denna del.
Följande står att läsa i lagrådets yttrande
”I detta fall hade utredningen uttryckligen förordat att bestämmelserna om företrädaransvar inte borde omfatta tilläggsskatt. Någon annan bedömning gjordes inte i Finansdepartementets promemoria. Frågan om företrädaransvar adresserades inte i remisskrivelsen. Mot den bakgrunden hade remissinstanserna knappast anledning att räkna med att remissförfarandet skulle kunna leda fram till ett förslag som gick på tvärs mot utredningens bedömning. Särskilt som det här är fråga om en reglering som i enskilda fall kan få mycket påtagliga konsekvenser för den enskilde framstår det därför, enligt Lagrådets mening, som i hög grad tveksamt om regeringsformens beredningskrav i denna del är uppfyllt.
Lagrådet noterar i sammanhanget att det bakomliggande EU-direktivet inte ställer krav på bestämmelser om företrädaransvar och att det under alla förhållanden inte finns något behov av att tillämpa bestämmelser om företrädaransvar för tilläggsskatt förrän tidigast under år 2026.
Vad som nu har sagts leder Lagrådet till slutsatsen att en lagstiftning som inbegriper företrädaransvar för enskilda inte bör genomföras förrän frågan om företrädaransvar för tilläggsskatt har blivit föremål för remissbehandling.”
Med hänsyn till Lagrådets yttrande ovan utgår vi från att i den proposition som läggs fram till riksdagen finns en bestämmelse om att det skatterättsliga företrädaransvaret inte ska tillämpas på tilläggsskatt som nationell tilläggsskatt, skattetillägg och rapportavgift.
Reglerna om tilläggsskatt är förenade med ett sanktionssystem där det bland annat föreslås en ny sanktion i form av en rapportavgift som ska utgå när tilläggsskatterapporten innehåller allvarliga brister. I NSD:s remissvar lyftes frågan upp om inte även rapportavgiften skulle kompletteras med de särskilda eftergiftsgrunder som föreslås gälla för skattetillägg i samband med tilläggsskatt.
Vi kan nu konstatera att Lagrådet är inne på samma linje. Lagrådet har noterat att när det gäller skattetillägg föreslås en bestämmelse som innebär att det vid en bedömning av om det är oskäligt att ta ut ett skattetillägg med fullt belopp ska beaktas att bestämmelserna om tilläggsskatt kan vara särskilt komplicerade och att den uppgiftsskyldighet som gäller för tilläggsskatt är mycket omfattande (jfr 51 kap. 4 § 2 i lagrådsremissens förslag). Enligt Lagrådet bör det övervägas att ge en möjlighet att beakta de nu nämnda förhållandena även i fråga om rapportavgiften. Det är tveksamt om den begränsning som ligger i att en sådan avgift bara kan tas ut vid allvarliga brister, och om det som generellt gäller för särskilda avgifter enligt 51 kap. 1 §, är tillräckligt.
Visserligen är tiden knapp fram till ett kommande riksdagsbeslut men vi utgår från att Regeringskansliet och regeringen hörsammar Lagrådet även i denna fråga och kompletterar eftergiftsgrunderna även för rapportavgiften.
SKRIVET AVKatarina Bartels
