Orimlig tidsplan när OECD ska färdigställa arbetet med digitalskatt
Den 31 januari enades G20/OECD:s Inclusive Framework (IF), bestående av 137 länder, om vägen framåt för det fortsatta arbetet med att tackla de utmaningar som digitaliseringen av ekonomin medför på skatteområdet. Vid mötet ställde sig IF-länderna bakom OECD-sekretariatets förslag till arkitektur avseende ett ”Unified Approach” för pelare 1. Förslaget fokuserar på företag med verksamhet som riktar sig mot konsumenter (consumer-facing businesses) och syftar till att öka marknadsjurisdiktionernas andel av dessa företagsvinster. Detta ska ske genom en vinstallokeringsmekanism i tre steg (Amount A, B and C) baserad på schablonmässiga procentsatser och som i vissa fall går utöver den gällande armslängdsprincipen. Omfattande kritik har tidigare riktats mot förslaget då det förväntas leda till ökad komplexitet och administrativ börda för alla berörda företag. Som rapporterats tidigare är frågetecknen kring förslagets utformning många och det råder fortfarande stor oenighet bland IF-länderna i en rad viktiga frågeställningar. Så är t ex fallet när det gäller hur förebyggandet och undanröjandet av dubbelbeskattning ska gå till och hur en rättvis balans gällande inkomstfördelningen mellan små och stora länder ska kunna uppnås. Arbetet är indelat i elva områden med avsikt att till nästa IF-möte i juli 2020 nå enighet i de viktigaste policy-frågorna. Projektet ska vara slutfört i november 2020.
Mot bakgrund av komplexiteten i frågorna och den oenighet som råder framstår tidsplanen som minst sagt orimlig. Att USA i elfte minuten dessutom framfört krav på att pelare 1 ska innehålla en s k ”safe-harbour” bestämmelse, enligt vilken bolag ska kunna välja om de vill omfattas regelverket, underlättar knappast förhandlingsarbetet. Det är ingen överdrift att påstå att det amerikanska inspelet inte direkt tagits emot med öppna armar.
OECD står kanske framför sin allra största utmaning på skatteområdet. Stora värden står på spel och det politiska tonläget är högt. Handelskrig väntar runt hörnet och om enighet kring ett globalt förslag inte uppnås under 2020 står EU-kommissionen dessutom redo att lägga fram ett nytt förslag till digital EU-skatt.
Utifrån ett svenskt perspektiv står valet närmast mellan pest eller kolera. En liten öppen ekonomi som Sverige där mer än 90 % av de stora företagens produktion går på export har allt att förlora på en bolagsbeskattning som baseras på var försäljningen äger rum snarare än var produktion och huvudkontor är placerade. Ur ett skademinimeringsperspektiv är dock en global OECD lösning baserad på nettovinstbeskattning att föredra framför en digital omsättningsskatt inom EU.
Den svenska regeringen har hittills agerat föredömligt när det gäller att försvara svenska intressen men tuffa förhandlingar återstår i jakten på att under året nå fram till en balanserad lösning.
SKRIVET AVClaes Hammarstedt
