Ris och ros om punktskatter i regeringens budget för 2022

I budgetpropositionen för 2022 har regeringen föreslagit att den s.k. reklamskatten avskaffas 2022. Förslaget är välkommet eftersom skatten, som i ett statsfinansiellt perspektiv genererar blygsamma intäkter, är svår att motivera då den är omodern och skapar en betydande administrativ börda för såväl föreningsliv som näringsliv.

Ytterligare ett positivt besked i budgeten är att regeringen har valt att inte gå vidare med den s.k. kläd- och skoskatten, ett skatteförslag som har fått utstå stark kritik från både näringslivet och myndigheter. Ett genomförande hade varit negativt för bl.a. miljöskatters trovärdighet som styrmedel då förslaget hade en tydlig fiskal utformning. Mer än 83 procent av de produkter som skulle ha träffats av skatten innehåller inte de kemikalier som den var utformad för att träffa.

Ett grundläggande krav måste vara att politiken använder effektiva miljöstyrmedel som utformas för att avhjälpa ett specifikt miljöproblem. Att använda fiskala skatter med stöd av tveksamma miljöargument är knappast någon lösning på vår tids kanske största globala utmaning. Därför är det beklagligt att regeringen väljer att ytterligare höja både avfallsförbränningsskatten och den s.k. elektronikskatten från 2023. Detta sker genom att införa en årlig överindexering av skatterna med två procentenheter utöver den brukliga uppräkningen av konsumentprisindex, KPI. Den extra indexeringen innebär att skatterna ökar med 50 procent på 20 år utan att riksdagen får möjlighet att besluta om höjningarna för respektive år.

Avseende avfallsförbränningsskatten, som infördes den 1 april 2020 trots att statens utredning avrådde från ett införande, görs en översyn av Skatteverket som ska presenteras i oktober. Vidare pågår en statlig utredning som ser över skatten och som ska presenteras i februari 2022. Det hade varit klädsamt om regeringen inväntat resultaten från utredningarna och därefter utvärderat om det vore lämpligt att höja skatten.

Höjningen av elektronikskatten ter sig märklig mot bakgrund av resultaten från Kemikalieinspektionens och Skatteverkets utvärdering av skatten. Av utvärderingen framgår att skatten inte lett till avsedd miljöstyrning i enlighet med den uttalade intentionen och i en annan rapport har de aktuella myndigheterna tagit fram förslag på hur skatten kan ändras för att bli mer ändamålsenlig. Skatten, som var en förebild för kläd- och skoskatten, är fiskalt utformad och det går i likhet med kläd- och skoskatten inte att motivera att den finns kvar om den inte fyller sin funktion som miljöstyrmedel. Trots tidigare avsaknad av utredning av skattens funktion som styrmedel har omfattande höjningar gjorts under de fyra år som den funnits. Svenskt Näringsliv anser att skatten bör tas bort. Om skatten ska vara kvar behöver den ändras för att uppnå avsedd miljöstyrning. Det är orimligt att företag beskattas trots att de inte har de oönskade kemikalierna i sina produkter. Detta borde vara självklart om ambitionen är att uppnå en ändamålsenlig miljöstyrning.

SKRIVET AVRobert Lönn