Sänkt marginalskatt för ökad konkurrenskraft

På DN-debatt skriver vi idag om att Svenskt Näringsliv i en ny rapport i en ny rapport författad av Patrick Krassén och Johan Lidefelt föreslår en reform där den högsta marginalskatten sänks till 42 procent. Genom att avskaffa den så kallade värnskatten och samtidigt sänka statsskatten med 10 procentenheter hamnar skattenivån där, när kommunalskatten på 32 procent inkluderas. Detta är i nivå med snittet i omvärlden.

Dessutom föreslår vi att inkomstgränsen där skattebetalare börjar betala högsta marginalskatt höjs från dagens 52 000 till 80 000 kronor i månaden. Det skulle innebära en halvering av avståndet till motsvarande nivå i våra konkurrentländer där högsta marginalskatt tas ut från runt 110 000 kronor per månad.

Tillsammans med de positiva faktorer som Sverige har på andra områden är vår bedömning att vi med den skattenivån på allvar skulle kunna börja konkurrera om högkvalificerad arbetskraft istället för att som idag passivt se på när företag flyttar ut sina forskningsavdelningar och expanderar i andra länder. Vår analys utifrån gängse forskning och statistik visar också att reformen inte är någon belastning för de offentliga finanserna.

Debatten om den svenska arbetsmarknaden är intensiv. Men fokus är nästan uteslutande på att växande grupper av lågutbildade, framförallt utrikes födda, alltmer hamnar utanför. Detta är verkligen ett stort och växande problem som kräver lösningar.

Men en annan del av arbetsmarknaden, den för talanger och internationellt högutbildad arbetskraft, har försummats trots att humankapitalet får en allt större betydelse för ekonomin.

Idag är högutbildad och kompetent arbetskraft en central framgångsfaktor.

Kvalificerade medarbetare behövs för att kunna adaptera ny teknologi i landet. De skapar nätverkseffekter genom att samarbeta med motsvarande arbetskraft i andra länder. Dessutom spelar högutbildad arbetskraft stor roll för startandet av nya innovativa företag.

Den internationella konkurrensen om talanger blir därför allt hårdare. Idag studerar omkring fem miljoner studenter i ett annat land än i sitt hemland. Det är dubbelt så många som år 2000 och tre gånger så många som 1990. Internationell forskning visar att högutbildade är mer rörliga över landsgränser. Teknikutveckling, sociala medier och ökade möjligheter att resa bidrar till denna rörlighet.

En rad studier, som gås igenom i rapporten, visar Sveriges problem på detta område. När utländsk högutbildad arbetskraft bedömer Sverige har vi visserligen fördelar som ”livskvalitet” och god offentlig service. Men skatterna på inkomster sticker ut som en klart negativ faktor.

De höga skatterna påverkar även möjligheten att få fram inhemska talanger. Forskning visar att valet av utbildning påverkas tydligt av utbildningspremien. Sverige har den lägsta utbildningspremien i hela OECD. Detta gäller dessutom före skatt.

När högutbildad arbetskraft får allt större betydelse för länders välstånd, samtidigt som Sveriges skattepolitik försvårar rekryteringen av talanger är det dags att släppa ideologiska låsningar.

För det första är Sveriges marginalskatter extrema i ett internationellt perspektiv. Bland annat är inkomstgränsen för att betala skatten alldeles för låg. Allt bredare inkomstgrupper får inte ens behålla hälften av en inkomstökning. Med regeringens politik drabbar detta mer än var tredje heltidsarbetare. Inom många yrken är andelen väsentligt större, exempelvis 90 procent bland förskolechefer, 42 procent bland poliser och 46 procent bland specialistsjuksköterskor.

För yrkesgrupper som dessa skulle vår reform kunna betyda mer än vanliga löneökningar. En sjuksköterska med chefsbefattning skulle få en extra tusenlapp varje månad, en polischef skulle få 2000 kronor mer och en genomsnittlig civilingenjör skulle få ut 3000 kronor mer per månad. Framför allt skulle de få behålla väsentligt mer av framtida inkomstökningar, vilket kommer att få starka positiva effekter för arbetsutbudet.

För det andra behövs insikt att dessa höga marginalskatter inte bara försämrar vår konkurrenskraft och attraktivitet, utan också är en dålig affär för statsfinanserna. Förändringar i skattereglerna påverkar dem som beskattas. Detta är en avgörande faktor att ta hänsyn till i alla analyser.

Forskningen visar att Sveriges höga marginalskatter orsakar så stora snedvridningar i ekonomins sätt att fungera att de inte ger några intäkter alls till staten. Vår analys baseras på offentlig statistik och SCB:s vedertagna modell FASIT med detaljerad information på individnivå. Modellen baseras i sin tur på vedertagen forskning om individers beteendeförändringar som en följd av förändrade skatter.

Det handlar om två typer av beteendeförändringar. Dels att berörda grupper arbetar fler timmar (tänk läkaren som gör en extra insats på jobbet istället för att måla om huset), dels att de ökar produktiviteten i de timmar de arbetar (ökad arbetsspecialisering och fortbildning). Dessa effekter har simulerats i modellen ovan. Resultaten visar på ökat arbetsutbud motsvarande 64 000 heltidstjänster vilket ger ett kraftigt ökat skatteunderlag. Därtill ökar svensk BNP med över en procent. Detta skulle räcka till för att behålla balansen i statsfinanserna intakt.

För det tredje är det dags att våga diskutera rättvisan. Klichéer som ”rika borde betala mer” måste skärskådas. Den tiondel som har de högsta inkomsterna står för mer än trettio procent av skatteinbetalningarna. Femtedelen med de högsta inkomsterna står för nästan hälften av skatterna. Och vad är egentligen rättvist? Är det rättvist att en betydande andel av högskoleutbildningarna ger en sämre livslön än en gymnasieutbildning? Är det rättvist att en sjuksköterska med specialistutbildning inte ens får behålla 50 procent av en löneökning? Och hur rättvist blir Sverige om talangerna flyr utomlands, skatteintäkterna sinar och möjligheterna att upprätthålla social välfärd och goda trygghetssystem därmed försämras?

Det finns ett tydligt vägval för framtiden. Det vore ödesdigert att passivt fortsätta se på när företag och högkvalificerade arbetstillfällen lämnar landet. I stället behöver vi komma till insikt om att talanger och högkvalificerad arbetskraft är avgörande för Sveriges framtida välstånd, och anpassa vår politik efter det. Att sänka marginalskatterna till internationellt konkurrenskraftiga nivåer, och sluta straffbeskatta talang, är då ett av de viktigaste stegen.

SKRIVET AVJohan Fall