Stora risker med förmögenhetsregister

Statistikproduktion brukar sällan vara föremål för särskilt mycket debatt. Det mesta är tämligen okontroversiellt och självklart. Alla länder vill ha koll på hur den demografiska utvecklingen ser ut, hur arbetslösheten utvecklar sig, hur mycket energi som förbrukas osv.

I vissa fall blir det dock mer komplicerat. Särskilt gäller detta när datainsamlingen rör uppgifter om folks privatliv och privatekonomi. I sådana lägen måste nyttan av statistiken noga prövas mot integritetsintrånget den orsakar. Likaså måste olika undersökningsmetodiker vägas mot varandra. Det är utifrån just sådana avvägningar som NSD riktar sin primära kritik. Utredningen om en ny förmögenhetsstatistik har helt enkelt inte tillmätt integritetsperspektivet tillräcklig vikt. Detta visas inte minst av detaljnivån på den information som ska inhämtas. Det rör sig om hundratals uppgifter som tillsammans skapar en mycket finkornig bild av den enskildes ekonomiska ställning. Det visas också av att utredningen föreslår en s.k. totalundersökning, dvs. att datainsamlingen ska omfatta samtliga invånare.

Dessa vägval var inte nödvändiga. Utredningen hade också, inom de direktiv den hade fått, kunnat föreslå en väsentligt lägre detaljeringsgrad inom ramen för en urvalsundersökning. Internationellt sett hade detta varit en väsentligt mer konventionell väg att gå. Av de 29 länder som redovisar data i OECD:s förmögenhetsdatabas, WDD, använder sig så många som 26 av urvalsundersökningar. Endast tre länder – Danmark, Norge och Nederländerna – genomför totalundersökningar.

I och med att en urvalsundersökning endast utgår från ett stickprov av populationen blir integritetsintrånget med en sådan metodik väsentligt mer begränsat. I WDD uppgår till exempel den genomsnittliga urvalsstorleken till 11 600 hushåll. Det motsvarar på ett ungefär 30 000 individer per land, eller 0,2 procent av befolkningen, det vill säga helt andra kvantiteter än vad som skulle bli aktuellt med en totalundersökning.

Dessutom är riskerna med en urvalsundersökning väsentligt mindre. Om uppgifterna skulle hamna i orätta händer drabbas inte tillnärmelsevis lika många som vid en totalundersökning. Givet den tid vi lever i, med tilltagande problem med organiserad brottslighet och ökade cyberhot från främmande makt, kan sådana risker inte ignoreras. Inte minst eftersom ett detaljerat individregister över hela befolkningen högst sannolikt hade varit av stort intresse för båda dessa typer av aktörer.

Utöver integritetsfrågan tar NSD även upp andra problem med förslaget, bl.a. att det kan inverka negativt på investeringsklimatet. Ett förmögenhetsregister av detta slag skulle nämligen kunna tolkas som ett första steg mot en ny förmögenhetsskatt eftersom det i praktiken innebär en detaljerad kartläggning av en potentiell skattebas. Även om detta inte är utredningens intention går denna risk inte att bortse från. Särskilt inte med tanke på att Socialdemokraterna, vilka för övrigt var de som tillsatte utredningen under sin regeringstid, tidigare gjort utspel om behovet av en ”miljonärsskatt”. Tyvärr skapar detta en osäkerhet inför framtiden och utgör ytterligare en viktig anledning till varför utredningens förslag inte bör genomföras.