Svenska skatteavtal fortsätter att tappa i konkurrenskraft

Den 21 september presenterade Svenskt Näringsliv rapporten Konkurrenskraften i Sveriges skatteavtal vid ett seminarium där företrädare för Finansdepartementet, näringslivet och akademin diskuterade rapportens slutsatser och behovet av ökad prioritering av det svenska skatteavtalsarbetet.

Det är tredje gången Svenskt Näringsliv granskar konkurrenskraften i det svenska skatteavtalsnätet – efter tidigare rapporter 2010 och 2014. Slutsatsen är densamma som i de båda tidigare rapporterna, men läget har försämrats ytterligare. Det svenska skatteavtalsnätet har sedan år 2000 tappat markant i konkurrenskraft.

Skatteavtal utgör en viktig komponent för svenska företags möjligheter att verka internationellt. Avtalen undanröjer dubbelbeskattning, reglerar beskattningsrätten till olika inkomster länderna emellan och sätter ett tak för hur hög källskatt som får tas ut på utdelnings-, ränte- och royaltyinkomster. För ett litet exportberoende land som Sverige – där nästan hälften av BNP härrör från export av varor och tjänster – är ett brett och konkurrenskraftigt skatteavtalsnät av central betydelse.

Skatteavtalen har även betydelse för direktinvesteringarna i ett land. Forskning visar att direktinvesteringarna mellan länder som ingått skatteavtal är upp till 21 procent högre än mellan länder utan avtal.

Förhandlingstakten

Sedan år 2000 har Sverige undertecknat 22 skatteavtal och ändringsprotokoll – det lägsta antalet bland de 15 granskade länderna. Schweiz toppar listan med 96 undertecknade avtal och protokoll under samma period. Även de övriga nordiska länderna uppvisar betydligt högre förhandlingsaktivitet. Norge har undertecknat 42 avtal och protokoll, Finland 36 och Danmark 35. Under den senast granskade perioden, 2014–2026, undertecknade Sverige endast 8 avtal och protokoll, att jämföra med 33 för Storbritannien och 32 för Japan. Den genomsnittliga förhandlingstakten per år har därmed sjunkit ytterligare sedan 2014 års rapport.

Konsekvenser för skatteavtalsnätets storlek

Resultatet av inaktiviteten är att Sverige, med sina 81 avtal, sedan år 2000 halkat ned från fjärde till elfte plats bland de granskade länderna vad gäller det totala antalet ingångna skatteavtal.

Konsekvenser för avtalsvillkoren

Den låga förhandlingstakten har resulterat i att Sverige har fått ett allt mindre konkurrenskraftigt skatteavtalsnät. Konkurrentländer har nu uppnått förmånligare villkor än Sverige med 42 av de 81 länder med vilka Sverige har skatteavtal, varav 35 kan hänföras till avtal som ingåtts eller omförhandlats sedan 2000. Motsvarande siffra var 22 länder 2010 och 29 länder 2014. Det innebär att konkurrentländerna i dag har förmånligare villkor med mer än hälften av de länder som ingår i det svenska skatteavtalsnätet – en dramatisk försämring sedan millennieskiftet.

Utöver sämre villkor i befintliga avtal saknar Sverige skatteavtal med 95 länder som ett eller flera av de granskade konkurrentländerna har avtal med.

Konsekvensen av den långvariga passiviteten är att svenska företag på allt fler marknader tvingas betala högre källskatter än sina utländska konkurrenter. Detta borde väcka eftertanke, inte bara för att det påverkar konkurrenskraften och vinstmarginalerna för svenska företag. Höga källskatter i svenska skatteavtal leder också till ökad avräkning av utländsk skatt, vilket i sin tur påverkar de svenska statsfinanserna i form av minskade skatteintäkter.

Ett konkurrenskraftigt skatteavtalsnät förbättrar förutsättningarna för svenska företag, och främjar ökade investeringar. Skatteavtalsförhandlingar tar ofta flera år att slutföra, vilket innebär att arbetet måste bedrivas långsiktigt och kontinuerligt.

I ett läge där konkurrenskraft och tillväxt står högt på den politiska agendan, är det dags att regeringen, efter drygt 25 år av relativ inaktivitet på skatteavtalsområdet, blir mer handlings­kraftig. För att konkurrenskraften i de svenska skatteavtalen inte ska eroderas ytter­ligare och svenska företag inte ska bli omsprungna av sina utländska konkurrenter är det nödvändigt att arbetet med det svenska skatteavtalsnätet ges ökad prioritet.