Tax Omnibus – välkomna förenklingar, men kommer medlemsstaterna leverera?

Som utlovat presenterade EU-kommissionen den 24 juni sin Tax Omnibus – ett omfattande paket med förslag till förenklingar på skatteområdet. Förslaget markerar ett välkommet fokusskifte i EU:s skattepolitik. Samma dag presenterades även ett förslag till omarbetning av DAC-direktivet, det sk DAC-recast, se blogg.

Under det senaste decenniet har kommissionens skatteutspel i stort sett uteslutande handlat om att förhindra skatteundandragande. Syftet må ha varit legitimt, men resultatet har blivit ett lapptäcke av regler, rapporteringskrav och administrativa bördor som gjort Europa mindre attraktivt för investeringar.

Efter att den europeiska konkurrenskraften försvagats kraftigt i förhållande till länder som USA och Kina har trycket på förenklingar ökat. För första gången på länge är utgångspunkten inte hur man skapar fler regler – utan hur man gör det enklare att driva företag i Europa.

Välkomna förenklingar

Det kanske mest positiva och överraskande i paketet är förslaget att slopa källskatt på utdelningar, räntor och royaltybetalningar mellan EU-bolag. Näringslivet har under lång tid efterfrågat enklare och mer enhetliga regler för gränsöverskridande kapitalflöden inom EU. Dagens regler är onödigt komplicerade och skapar kostnader och osäkerhet för företagen.

Utöver slopad källskatt föreslås bl.a. följande:

• Företag som omfattas av Pelare 2 (minimibolagsskatten) undantas från CFC-reglerna.
• Ränteavdragsbegränsningarna förenklas.
• Reglerna om importerade hybrida missmatchningar tas bort.
• Processen i tvistlösningsdirektivet förbättras.
• Ett nytt EU-gemensamt FoU-avdrag införs.
• Reglerna för gränsöverskridande omstruktureringar moderniseras.

Det är tydligt att kommissionens ambition är att minska regelbördan och göra den inre marknaden mer attraktiv för investeringar. Av kommissionens förenklingsagenda framgår att avsikten är att minska regelbördan med minst 25 procent för alla företag och med minst 35 procent för små och medelstora företag. Att så sker är också nödvändigt för att stärka Europas konkurrenskraft.

Flera frågor lämnas olösta

Tax Omnibus innehåller flera välkomna förenklingar. Samtidigt finns det områden där förslaget är ofullständigt eller där nya frågor riskerar att uppstå.

Det gäller bl.a. uppskjuten exitbeskattning fram till tidpunkten för avyttring, ett harmoniserat begrepp för verklig ägare (beneficial ownership) och ett effektivt tvistlösningssystem för Pelare 2.

Ett annat exempel är att undantaget i ränteavdragsbegränsningsreglerna för lån till tredje part endast omfattar lån från externa kreditinstitut. För många större industrikoncerner sker finansieringen genom obligationsupplåning och interna treasury-funktioner. Eftersom dessa finasieringsformer inte omfattas av undantaget riskerar förslaget att få begränsad praktisk betydelse.

I ett läge där EU behöver färre regler som överlappar varandra är det också beklagligt att kommissionen föreslår att utvidga den generella skatteflyktsregeln (GAAR) till att omfatta alla skatter inklusive top-up-skatter i Pelare 2. Detta går stick i stäv med företagens önskemål om en tydligare avgränsning mellan olika anti-avoidance regler för att minska risken för överlappande bedömningar och ökad administrativ börda.

Det vore olyckligt om ett paket som marknadsförs som en förenklingsreform samtidigt skapar nya lager av komplexitet. EU behöver färre regler som överlappar varandra, inte fler.

Ett ambitiöst paket – men är det politiskt genomförbart?

Att kommissionen valt den mest ambitiösa modellen, Comprehensive Omnibus, visar att man vill göra ett tydligt avstamp för konkurrenskraft och förenkling. Detta är förstås positivt.

Samtidigt innehåller paketet både relativt okontroversiella förenklingar och förslag som direkt påverkar medlemsstaternas skattebaser och nationella handlingsutrymme. Det finns därför en uppenbar risk att de mer kontroversiella delarna – exempelvis slopandet av källskatter – kan komma att försena eller blockera även de reformer som det finns bred uppslutning kring.

Sannolikheten att få igenom åtminstone delar av reformagendan hade förmodligen varit större om kommissionen istället valt att dela upp Tax Omnibus i mindre delar. Då hade de minst kontroversiella förslagen kunnat genomföras snabbare, samtidigt som de mer politiskt känsliga frågorna hade kunnat förhandlas vidare separat.

En annan bekymmersam aspekt är att förslaget om slopade källskatter skjuts på framtiden och föreslås börja tillämpas först åtta år efter att direktivet införlivats i nationell rätt. Detta innebär att den kanske viktigaste förenklingen kan vara på plats först 2037 och att företagen tvinga leva kvar med dagens administrativt betungande regelverk under ett helt decennium.

Ett vägskäl för EU

Europas konkurrenskraft är under press. Tax Omnibus är i grunden ett test av medlemsländernas vilja att prioritera Europas långsiktiga konkurrenskraft framför kortsiktiga nationella intressen. Nu är det upp till bevis. Det är dags för medlemsländerna och EU att visa att vi har det som krävs för att kunna konkurrera med länder som USA och Kina.