Välkomna men otillräckliga förslag på lättnader i redovisningskraven

Utredningen om vissa frågor om redovisning och granskning av hållbarhetsrapporter har lämnat flera välkomna förslag på regelförenklingar på redovisningsområdet. Samtidigt har utredningen på flera punkter valt en mer försiktig linje än vad EU-reglerna medger, vilket innebär att möjligheter till betydande administrativa lättnader för svenska företag går förlorade.

I utredningens slutbetänkande, som nyligen överlämnades till Justitiedepartementet, föreslås lättnader i redovisningskraven för mikroföretag som införs som en ny egen företagskategori i årsredovisningslagen. I redovisningsdirektivet definieras mikroföretag som företag som inte överskrider fler än ett av gränsvärdena tio anställda, 450 000 euro i balansomslutning och 900 000 euro i nettoomsättning. Dessa gränsvärden tillämpas i flera europeiska länder, däribland Danmark, Finland och Norge, där de förenklingar för kategorin mikroföretag som EU-rätten tillåter redan genomförts.

I betänkandet föreslås dock en betydligt snävare definition av mikroföretag än vad redovisningsdirektivet tillåter. Enligt förslaget ska de svenska gränsvärdena läggas på den nivå som gäller för revisionsplikt, dvs. tre anställda, 1,5 miljoner kronor i balansomslutning och tre miljoner kronor i nettoomsättning. Konsekvensen är att omkring 150 000 företag går miste om de regellättnader som EU-reglerna öppnar för. Det hade också varit fullt möjligt att gå längre i fråga om förenklingarnas omfattning. En möjlighet som inte tillvaratas av utredningen är att helt undanta mikroföretag från kravet på att upprätta förvaltningsberättelse, vilket hade varit en väsentlig regellättnad.

Vid sidan om förenklingar för mikroföretag föreslår utredningen att medelstora företag ska undantas från skyldigheten att upprätta en kassaflödesanalys samt att lämna vissa notupplysningar. Detta är välkomna förändringar som kan minska den administrativa bördan avsevärt för berörda företag. Även här hade utredningen dock kunnat gå längre och utnyttjat möjligheten i redovisningsdirektivet att undanta medelstora företag från kravet på att lämna upplysningar om icke-finansiella centrala resultatindikatorer. Dessa upplysningskrav tillkom innan EU:s nu gällande och omfattande regelverk om hållbarhetsrapportering infördes och är därmed dåligt anpassade till den pågående utvecklingen. Mycket tyder på att många företag av motsvarande storlek som medelstora företag kommer att lämna jämförbar och harmoniserad icke-finansiell information genom tillämpning av EU:s frivilliga standard för hållbarhetsrapportering. Parallella och relativt ospecifika upplysningskrav blir därmed svåra att motivera och riskerar främst att leda till onödig dubbelrapportering.

Vad gäller frågan om ett system för oberoende granskning av hållbarhetsrapporter landar utredningen i slutsatsen att det inte bör införas. Visserligen konstateras att ett sådant system skulle kunna öka antalet aktörer på marknaden för granskningstjänster, förbättra konkurrensen, leda till lägre priser och ökad valfrihet för företagen. Genom begränsningarna i tillämpningsområdet för CSRD har läget dock förändrats sedan utredningen fick sitt uppdrag. Givet de nya förutsättningarna kommer antalet svenska företag som omfattas av de nya kraven på hållbarhetsrapportering att minska med cirka 90 procent, vilket påverkar efterfrågan på granskningstjänster. Enligt utredningens analys skulle systemet med oberoende granskning kräva en omfattande administrativ överbyggnad som i slutändan skulle belasta de rapporterande företagen genom avgifter. Då färre företag kan förväntas anlita en oberoende granskare blir kostnaden per företag förhållandevis stor.

Utredningens resonemang är visserligen förståeligt, men det innebär inte någon förbättring av problemen med hög koncentration på revisionsmarknaden. Kostnaderna för revisorsgranskning av hållbarhetsrapporten är höga och tjänsteleverantörerna är få. I utredningsdirektiven lyftes bristande konkurrens som ett viktigt skäl till att släppa in nya aktörer på marknaden för granskningstjänster. Detta var också anledningen till att möjligheten att tillåta oberoende granskning infördes i CSRD, vilket flera medlemsländer redan gjort. Beroende på marknadsutvecklingen kan det därför finnas skäl att pröva frågan på nytt, inte minst mot bakgrund av att efterfrågan på granskning av frivilliga hållbarhetsrapporter förväntas öka framöver.

Sammantaget innehåller betänkandet flera välkomna förenklingsförslag. Samtidigt har utredningen på ett antal centrala områden valt att inte utnyttja det handlingsutrymme som EU-regelverket erbjuder. Om målet är att minska företagens administrativa börda finns det därför anledning att överväga mer långtgående lättnader i det fortsatta lagstiftningsarbetet. De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft för räkenskapsår som inleds efter utgången av 2027.