Vem betalar skatterna?

Om man med hjälp av SCB:s mikrosimuleringsverktyg, FASIT, delar in Sveriges hushåll i tio lika stora grupper, så kallade deciler, beroende på hur hög ekonomisk standard de har, visar det sig att tiondelen med högst standard betalar drygt 20 gånger mer skatt (298 mdkr) än tiondelen med lägst standard. De betalar också mer än dubbelt så mycket som decil 9, det vill säga gruppen av hushåll med näst högst ekonomisk standard (diagram 1).

1. Slutlig skatt per decilgrupp fördelad efter hushållens ekonomiska standard

Mdkr, år 2021

_{Källa: SCB (FASIT) samt egna beräkningar}

Samma data kan också åskådliggöras i lite bredare inkomstintervall, så kallade kvintiler, eller femtedelar (diagram 2). En sådan indelning visar att hushållen med lägst ekonomisk standard, kvintil 1, svarar för cirka fyra procent av skatterna, medan den femtedel med högst ekonomisk standard står för drygt hälften (51 procent). Lägger man samman hushållen i de två översta kvintilerna svarar dessa för över 70 procent av skatterna.

2. Slutlig skatt per kvintilgrupp fördelad efter hushållens ekonomiska standard

Andel av total (%), år 2021

_{Källa: SCB (FASIT) samt egna beräkningar}

Istället för att studera hushåll kan man naturligtvis också se till enskilda skattebetalare. Alla individer som betalar skatt fördelas då på motsvarande sätt i fem grupper, där kvintil 1 utgörs av den femtedel som betalar minst och kvintil 5 av femtedelen som betalar mest. Även denna indelning (diagram 3) visar på en stor spridning – till och med något större än vad som var fallet för hushållen. De 40 procent som betalar mest svarar här för så mycket som tre fjärdedelar (76 procent) av skatterna, medan de 40 procent som betalar minst endast står för en tiondel.

3. Slutlig skatt per kvintilgrupp fördelad efter privatpersoners skatteinbetalningar

Andel av total (%), år 2021

_{Källa: SCB (FASIT) samt egna beräkningar}

Att individer och hushåll med högre inkomster betalar mycket skatt beror naturligtvis på att de tjänar mer. Mönstret förstärks dock av skattesystemets progressivitet, det vill säga att andelen skatt stiger med inkomsten. Det är därför relevant att komplettera redovisningen ovan med ett mått som också tar hänsyn till inkomsternas storlek.

Denna bild av omfördelningen blir dock långt ifrån komplett om man inte också tar hänsyn till de skattefria bidragen. Inom skatteforskningen görs detta ofta genom att betrakta bidrag som ”negativa skatter”. Beräkningsmässigt innebär detta att de totala skatterna minskas med de skattefria bidragen. Genom att sedan relatera dessa tal till de skattepliktiga inkomsterna får man fram ett slags mått på den genomsnittliga skatten i varje grupp – ett mått som i viss mån illustrerar omfördelningen via skatter och bidrag. 

I diagram 4 nedan redovisas dessa ”genomsnittsskatter”. Populationen har på samma sätt som i diagram 3 strukturerats utifrån hur mycket skatt individerna betalar. Indelningen är dock mer finkornig; varje kategori representerar här fem procent av populationen, det vill säga en tjugondel av skattebetalarna.

Som framgår är den genomsnittliga skatten starkt negativ för grupperna som betalar minst skatt. En negativ genomsnittlig skatt kan tyckas kontraintuitiv, men beror alltså på att dessa individer betalar relativt lite i skatt samtidigt som en betydande andel av deras inkomster utgörs av skattefria bidrag (negativa skatter).

Bland grupperna som betalar mest skatt syns på motsvarande sätt en tilltagande genomsnittlig skatt. Detta mönster hade framträtt ännu tydligare om indelningen varit mer finkornig, exempelvis percentiler (hundradelar). Även med indelningen som används i diagram 4 framträder dock progressiviteten i det svenska skattesystemet tydligt.

4. Skatt som andel av bruttoinkomst

Procent, år 2021

_{Källa: SCB (FASIT) samt egna beräkningar}