Hamnarbetarförbundets pågående landsomfattande strejker och blockader är orimliga på flera sätt, konstaterar Jan-Olof Jacke, vd. Nu brådskar det att få lagstiftning på plats.
Det finns redan ett kollektivavtal, Hamn-och Stuveriavtalet, som omfattar alla hamnarbetare i Sverige, oavsett organisationstillhörighet. Avtalet har träffats mellan Sveriges Hamnar, som ingår i Svenskt Näringsliv, och LO-förbundet Transport, som organiserar majoriteten av hamnarbetarna. Transport har åtagit sig fredsplikt under avtalsperioderna. Fredsplikt är ett bärande fundament i kollektivavtalsmodellen.
Hamnarbetarförbundet har i helgens medling erbjudits ett eget kollektivavtal med Sveriges Hamnar, men sagt nej till det. Det är inte första gången Hamnarbetarförbundet säger nej till ett avtal som skulle ge dem ställning som facklig part med rätt att exempelvis utse skyddsombud. Hamnarbetarförbundets återkommande nej till avtal väcker frågor om deras intresse av att åta sig fredsplikt.
Det är orimligt att vår utrikeshandel nu drabbas och att företag behöver lägga om sina distributionsflöden med förseningar och höga kostnader som följd. Inte minst färskvaruhandeln riskerar denna gång kännbara konsekvenser.
I fjol enades arbetsmarknadens parter om ett lagförslag som ska förhindra stridsåtgärder mot verksamheter som redan omfattas av kollektivavtal. Det finns brett stöd i riksdagen för lagförslaget. Regeringen föreslår att lagen ska införas den 1 januari 2020. Svenskt Näringsliv anser att den måste börja gälla så snart som möjligt.
Det, däremot, är högst rimligt.
Hamnkonflikten i Göteborgs HamnStrejkrätt