Svenska modellen måste hävdas vid EU-toppmöte

Nyligen godkände EU:s ministrar för arbetsmarknad och sociala frågor den sociala pelaren vid rådsmötet (EPSCO) i Luxemburg. Den svenska regeringen har varit pådrivande i arbetet med en social pelare – men utan att riktigt vilja inse att genomförandet samtidigt utmanar det nationella självbestämmandet och vår svenska arbetsmarknadsmodell.

Den sociala pelaren borde oroa fler än Svenskt Näringsliv. Nästa steg är att Europaparlamentet, Rådet och EU-kommissionen gemensamt antar den sociala pelaren vid toppmötet om ”rättvisa jobb och tillväxt” i Göteborg den 17 november. Där blir det av yttersta vikt att regeringen får med sig EU-ledarna på att utformningen av villkoren på arbetsmarknaden måste ske nationellt.

Den sociala pelaren består av 20 principer som bedöms vara nödvändiga för väl fungerande och rättvisa arbetsmarknader och välfärdssystem. Dessa principer delas in i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och social trygghet och social integration.

I rådets pressmeddelande från EPSCO den 23 oktober om antagandet av pelaren sägs att den europeiska sociala modellen behöver göras redo för detta sekels utmaningar. Det är ekon från det tal Frankrikes president Macron höll tidigare i höstas. Där deklarerade han att han är redo att så snart som i november diskutera såväl europeiska minimistandarder och minimilön som regler för så kallad uppåtgående konvergens, att Europas länder gradvis ska likna varandra i ekonomiskt välstånd.

Den sociala pelaren lanseras som icke-rättsligt bindande men den har redan genererat lagstiftningsförslag på fem av de tretton områden inom pelaren som berör företag eller arbetsgivare. Ett av dessa rör upplysningsdirektivet (Written Statement Directive). Utöver att reglera arbetstagarbegreppet och formen för rättsmedel och kompensation (det senare helt nytt i EU-sammanhang), vill kommissionen förändra direktivet till att föreskriva minimivillkor och alltså bli en form av anställningsskyddsdirektiv. Detta är frågor som i Sverige till stora delar sköts av arbetsmarknadens parter genom regler i kollektivavtal. Men varken den svenska regeringen eller våra motparter tycks se problematiken – eller har de börjat vakna?

Svenskt Näringsliv värnar vårt sätt att reglera arbetsmarknadsfrågor men vi befarar att krafter satts i rörelse som kommer att förändra vår modell i grunden. Det är tyvärr också tydligt att det från politiskt håll på EU-nivå ofta saknas nödvändig förståelse och respekt för att förhandlingar mellan parter kräver tillit och tid.

EU skulle i stället kunna stärka sin roll som katalysator för konkurrensfrämjande nationella reformer. Vi vill därför att Sveriges regering vid toppmötet i Göteborg verkar för ett uttalande om förutsättningarnas betydelse för social dialog (att dialogen förutsätter tid och tillit), men även att utformningen av villkoren på arbetsmarknaden ska ske nationellt annat än i absoluta undantagsfall, dvs. med respekt för subsidiaritetsprincipen och nationell kompetens.

Ett socialt Europa är ett Europa som kännetecknas av hög sysselsättning som grund för goda levnadsförhållanden. Det uppnås inte genom ytterligare EU-gemensam reglering utan genom konkurrenskraftiga företag och en ekonomi i balans i de olika medlemsstaterna.