Saker och ting förändras inte i grunden bara för att de byter namn. Ordspråket ”att kalla en spade för en spade” brukar användas för att beskriva detta fenomen. Visst är det möjligt att vilseleda genom begreppsförvirring i syfte att saker ska framstå i bättre dager. Men är det rätt bara för att man kan? Knappast. Vad gäller det svenska skattesystemet tillhör det tyvärr inte ovanligheterna att politiker gör precis på det sättet.
Ett av de tydligaste exemplen är arbetsgivaravgiften. Trots att ordet avgift används så är detta i praktiken en skatt. Den administreras direkt av Skatteverket och är obligatorisk. En del går till de sociala trygghetssystemen, såsom pension och sjukförsäkring. Den största andelen är dock en ren skatt som kallas för den allmänna löneavgiften.
Denna skatt är inte kopplad till något socialförsäkringssystem, utan infördes i mitten av 1990-talet för att finansiera EU-inträdet. Sedan dess har dess andel av arbetsgivaravgiften ökat och den används som ett ”dragspel” i sammanhanget. Det kanske låter konstigt, men det är ett begrepp som till och med Finansdepartementet använder. Vad som menas är att den allmänna löneavgiften justeras när politikerna beslutar att förändra andra delar av arbetsgivaravgiften åt ena eller andra hållet. Syftet är att hålla det totala avgiftsuttaget oförändrat. Det har alltså inget med den musik vi dansar till runt midsommarstången att göra, utan är en form av sifferexercis.
I förslaget till budget inför 2022 föreslår regeringen att den allmänna löneavgiften ska uppgå till 11,62 procent. Totalt ligger arbetsgivaravgiften på 31,42 procent. Det verkar som att regeringen resonerar enligt principen att ta igen på gungorna vad man förlorar på karusellerna. Den totala pålagan har varit ungefär densamma under lång tid. Olika delkomponenter har flyttats runt på ett eller annat vis, men skattetrycket är konstant.
Problemet är att de flesta människor i vårt land är omedvetna om att man ens betalar arbetsgivaravgift och än mindre den allmänna löneavgiften, eftersom vi aldrig ser dem. Det är arbetsgivaren som betalar och alltför sällan finns de med på lönespecifikationerna. Men det är enkelt avhjälpt. I de flesta lönesystem kan arbetsgivaravgiften visas med ett knapptryck. Du som arbetsgivare kan enkelt göra det utan extra kostnad och du som anställd kan efterfråga det.
Om fler valde att visa hela skatten så skulle den allmänna medvetenheten om vilka skatter vi betalar öka. Undersökningar från Svenskt Näringsliv visar att två av tre svenskar inte är medvetna om hur mycket man betalar i skatt, vilket naturligtvis är ett problem.
Skattepengar är resurser som kunde ha gått till löneökningar eller investeringar, men som i stället går till det offentliga. I ett demokratiskt samhälle måste medborgarna kunna utvärdera hur de förtroendevalda använt våra gemensamma resurser. Då är en förutsättning att kunskapen om hur mycket man faktiskt betalar är god.
Dessutom skulle diskussionen om rimliga lönenivåer bli mer saklig om fler hade hela bilden klar för sig. Det är så klart hela lönekostnaden som är det relevanta för en arbetsgivare. När anställda sällan känner till det totalt skattetrycket, saknas en gemensam utgångspunkt och det blir svårare att förstå varandra. Det finns alltså många skäl till att synliggöra skatterna.
Verkligheten förändras inte bara för att man kallar en skatt för avgift eller flyttar runt olika delar inom en kostnadspost. En spade är en spade även om den kallas för en kratta.
SkatterEntreprenörsskatt