”Man förstår att man inte är ensam och att man kan lösa problem”

Du startade Sinnligt 2004, vad fick dig att göra det?

– Jag var trött på hur organisationen var i vården där jag jobbade. Jag jobbade då i regionen, det som då var landstinget.

Var det någon särskild skillnad du ville åstadkomma?

– Jag ville själv kunna påverka och utforma vården. Jag jobbade själv som barnmorska och det fanns hela tiden hinder mot utveckling och saknades möjlighet att ta eget ansvar. Det var också låg lyhördhet för arbetsmiljöfrågor, efter ett tag tappade man arbetsglädjen.

Mödrahälsovård är centralt på Sinnligt, vad har ni för fler verksamhetsgrenar?

– Vi är konsult till andra vårdföretag som behöver utvecklas eller starta mottagningar. Vi gör också friskvård och kursverksamhet som profylaxkurser, taktilmassage, sexualrådgivning och babymassagegrupper.

Känns det som du lyckats med ditt syfte från när du startade Sinnligt?

– Det gör det, den största skillnaden är att vi har väldigt korta vägar till beslut. Vi gör en plan för varje termin där vi sätter upp verksamhetsmål och hur vi ska utföra dem. Om vi märker att något inte går så kan vi alltid ställa om. Typexemplet är pandemin där det var många snabba puckar. När andra behövde ställa in saker så kunde vi vara kreativa och ställa om med nya lösningar rätt snabbt.

– Sedan starten har vi haft som mål att möta människor där de befinner sig i nutid. Det är inte samma sak idag som det var för tio år sedan. Världen och omvärlden förändras, föräldrar idag växer upp i ett annat klimat än vad deras föräldrar gjorde. Håller man bara på i samma spår utan att förstå att världen förändras så funkar det inte. Där har vi alltid försökt tänka till mot individanpassad vård.

Hur har stödet från Svenskt Näringsliv och Vårdföretagarna fungerat?

– De har varit till väldigt stor hjälp. Vi var tidiga i regionen med privat vård, så folk undrade vad det var för verksamhet vi hade, då fick vi stöd i alla möjliga frågor. Det var bra med referenspunkter, att saker och ting var lika oavsett vilket sorts företag man drev. Man fick stöd av att vara med och nätverka i Svenskt Näringsliv i Uppsala och i Vårdföretagarna. Det var samma sorts problem som alla stötte på. Man kände sig väldigt ensam i början, det var skönt att veta att man inte var det.

När blev ni medlemmar?

– Vi blev inte medlemmar direkt, när vi fick LOV-avtal några år senare så gjorde region Uppsala om sitt system. När det hände blev det svårare för oss, då kände jag att jag behövde stöd kring hur man kan tänka med företagandet. Då gick vi med i Vårdföretagarna av ren självbevarelsedrift.

Vad har Svenskt Näringsliv och Vårdföretagarna hjälpt till med på var sina håll?

– Svenskt Näringsliv har varit bra stöd både regionalt och lokalt, ofta kopplat till kommunen. Där får vi hjälp med övergripande frågor kring bygglov, tillstånd och att lyfta kvinnors företagande. Sedan är nätverksträffarna bra för att få en vi-känsla, man känner sig mycket tryggare då. Då framgår det tydligare att man har en funktion och faktiskt bidrar till samhället.

Vårdföretagarna har varit väldigt bra på att hjälpa till med det branschspecifika och diskussion om personalfrågor.

Du nämnde coronapandemin, vad fick du för stöd av Svenskt Näringsliv och Vårdföretagarna där?

– De var duktiga på att lyfta hur privata vårdgivare gjorde ett stort jobb i kampen mot pandemin. Det var så himla mycket som hände där, och det var skönt att få frågor om vårdföretagare lyfta, att vård skulle kunna ges på lika förutsättningar.

Vad har du för tips till den som blivit medlem i Svenskt Näringsliv?

– Gå på så mycket möten och träffar som möjligt! Det tar tid men det ger så mycket tillbaka, man får bra kontakter och nätverk. Det är bra att höra från andra och få tips. Man förstår att man inte är ensam och att man kan lösa problem. Det går också att göra skillnad när man lyfter frågor till politiken genom Svenskt Näringsliv och Vårdföretagarna. Jag är väldigt tacksam för att Svenskt Näringsliv och Vårdföretagarna finns.