Sverige i välståndsligan

OECD sammanställer varje år medlemsländernas köpkraftsjusterade BNP per capita i den så kallade välståndsligan. Måttet kan ses som indikation på levnadsstandarden i de olika länderna eftersom det både tar hänsyn till hur mycket som produceras per invånare och hur högt prisläget är i de jämförda länderna.

2017 låg Sverige tolva i rankingen, vilket är en relativt dålig placering historiskt sett. Under de senaste tio åren har vi varit uppe på som högst en åttondeplats under 2007 och 2008. Även om Sveriges placering skiftat en del under senare år ligger de mer dramatiska förändringarna längre tillbaka i tiden. I början av 1970-talet, efter rekordåren på 1950- och 60-talen, låg Sverige på en fjärdeplats i välståndsligan. Bara USA, Schweiz och Luxemburg hade vid den tiden högre köpkraftskorrigerad BNP per capita.

– Vår historiska placering och de senaste decenniernas utveckling vittnar om att vårt välstånd inte är givet och att omvärlden kommer ikapp och springer om. För att Sverige ska återta en tätposition i välståndsligan krävs ett ökat fokus på företagens villkor och förutsättningar. Det är genom konkurrenskraftiga företag som välstånd skapas, säger Urban Svanberg, Svenskt Näringsliv.

Sverige tappar ordentligt
För Sveriges del blev de två efterföljande decennierna blev dock mer problematiska. Sverige drabbades i likhet med andra västländer hårt av oljekriserna under 1970-talet. Dessutom byggdes problem upp på hemmaplan. Industrins konkurrenskraft försämrades när löneökningarna skenade iväg, delvis som en kompensation för stigande priser i oljekrisernas spår. Löneökningarna gav på så vis extra bränsle till inflationen. Jobbtillväxten i privat sektor stagnerade och Sverige tvingades till ett antal devalveringar för att försöka återta förlorad konkurrenskraft.

Sveriges BNP-tillväxt var under 1970- och 80-talen lägre än OECD-genomsnittet. Omvärlden knappade in. Problemen kulminerade till slut i en djup kris i början av 1990-talet då BNP krympte tre år i rad och Sverige föll kraftigt i välståndsligan. 1994 var vi nere på en trettondeplats.

Nittiotalskrisen tvingade dock fram ett antal nödvändiga reformer. Bland annat öppnades flera marknader upp för konkurrens, skattesystemet reformerades och vi fick en självständig Riksbank med ett tydligt inflationsmål. Utöver detta började även lönebildningen fungera bättre genom att den internationellt konkurrensutsatta industrin fick sätta märket för löneökningar även inom andra branscher.

– Vi genomförde många nödvändiga reformer efter 90-talskrisen men reformtakten behöver öka även idag. Att märket hålls, att skatterna är konkurrenskraftiga och att företagen lättare kan hitta rätt kompetens är bara några exempel på förutsättningar som är avgörande, säger Urban Svanberg.