I takt med att Arbetsförmedlingen förändras har en debatt om myndighetens budgetanslag blossat upp i Västra Götaland. Kritiker påstår att ”staten närmast har abdikerat” och att det saknas pengar i arbetsmarknadspolitiken. Det är missvisande. Det finns pengar, men det handlar om att prioritera rätt. En uppenbar kandidat att avskaffas redan i höst är ineffektiva ”Extratjänster”.
En olycklig konsekvens av Arbetsförmedlingens rådande budgetsituation är att upphandlade stöd- och matchningsaktörer får det allt svårare att klara sig.
Mediegranskningar har visat på en krisbransch med flera konkursbon som får slänga in handduken eftersom de inte får tillräckligt med arbetssökande till sig, trots att behoven uppenbarligen finns.
När nu sommaren närmar sig kan vi konstatera att vakanstalen är alltjämt höga i Västra Götaland: enbart på AF:s platsbank finns knappt 20 000 vakanser redo att fyllas.
Vad förklarar de fallande volymerna till privata förmedlingsföretag? Svaret är enkelt: Extratjänsterna förblir en gökunge: i år uppgår kostnaden till nästan 4 miljarder kronor, vilket motsvarar 40 procent av AF:s programkostnader.
Extratjänsterna har nu några år på nacken. Åtgärden är 100 procent subventionerad av staten. Arbetssökande erhåller en ersättning motsvarande avtalsenlig lön för att utföra ”meningsfull sysselsättning” i framförallt offentlig sektor.
I vårt län är åtgärden ingalunda en marginell företeelse. Antalet Extratjänster uppgår till knappt 1 900 i Västra Götaland. Enbart i Göteborg är antalet individer i åtgärden cirka 400.
Kommunerna får ett handledarstöd om cirka 3 000 kronor per deltagare. Tidigare kunde kommuner ”tävla” om en bonuspott om en halv miljard kronor per år för att öka volymerna i åtgärden.
Genom detta aggressiva bonussystem kunde till exempel Göteborgs kommun erhålla cirka 25 miljoner kronor under 2017 och 2018.
Åtgärden har emellertid visat på stora brister. När Sydsvenskan härförleden granskade Extratjänster i Malmö Kommun visade det sig att hundratals individer satt hemma, istället för att vara på en arbetsplats. I Gävle kommun satt två av tre deltagare på kommunens arbetsmarknadskontor utan egentlig aktivitet.
Extratjänsterna träffar dessutom fel målgrupp: till exempel har högutbildade invandrare kastats in i åtgärden för att driva upp volymerna. Den cyniske kan se ett mönster av offentliga instanser som försöker skyffla kostnadsposter från lokal nivå, till statens kistor.
Det finns alltså alla argument i världen för att sätta omedelbart stopp för Extratjänsterna och prioritera annorlunda. Redan höst bör Extratjänsterna utgå och budgetmedel omedelbart förflyttas till matchningsinsatser som kan göra skillnad. Det skulle alla parter i vår region tjäna på.
ArbetsförmedlingenArbetsgivarfrågorArbetsmarknadJOBB.jobbskaparna