Ölhuvudstaden som glömde sina bryggerier

Ingen information, ingen handlingsplan, inga färdiga processer. En månad senare har fortfarande inte ett enda gårdsförsäljningstillstånd utfärdats. Samtidigt är allt på plats för försäljning i grannkommuner som Mölndal, Kungsbacka, Lerum och Härryda.

Man kan fråga sig hur kan en stad som gärna kallar sig Sveriges ölhuvudstad kan vara så oförberedd. Dessvärre förvånar det mig inte alls. Göteborg har utvecklat ett klimat där företagande allt som oftast ses som ett särintresse och entreprenörer misstänkliggörs, snarare än ses som en självklar del av samhällsbygget.

Flera bryggerier och småproducenter i regionen är frustrerade, näst intill uppgivna. För att få tillstånd för gårdsförsäljning i Göteborg kräver kommunen en saftig ansökningsavgift på 12 000 kronor, en årlig tillsynsavgift på 7 900 kronor och dessutom dyra kunskapsprov även för den som redan har serveringstillstånd. För en liten bryggare är det många flaskor som måste säljas innan den investeringen lönar sig. Därtill ser strukturerna inte ut att vara på plats under sommaren som är högsäsong. Samtidigt är det gratis i Härryda. I Stenungsund och Lerum också. I Kungsbacka halveras avgiften för den som redan driver krog. Hur kan det vara så stor skillnad och varför är Göteborg allt som oftast bäst på att vara sämst?

Det här är inte bara en ekonomisk fråga. Det är en attitydfråga. Man väljer att se företagare som ett potentiellt problem snarare än som en del av lösningen. Det straffar sig både för de enskilda företagen och för stadens attraktivitet.

Från kommunens sida skyller man på att inga ansökningar har kommit in. Men varför skulle någon skicka in en ansökan när kommunen inte kan svara på vilka villkor som gäller, när hanteringen drar ut på tiden och när avgifterna riskerar att äta upp hela marginalen? Det här handlar inte om oförutsedda händelser. Den nya lagen har varit känd länge. Ändå agerade man som om den föll ner från himlen.

Göteborg har under många år byggt upp ett gott rykte för sitt mikrobryggeri- och dryckesliv. Det finns passion, kvalitet och innovation. Men det räcker inte. Utan en kommun som står bakom och skapar rimliga förutsättningar så tappar vi konkurrenskraft. Vi har sett det förr. Krångliga tillståndsprocesser, långsamma bygglov, höga avgifter och låg förståelse för företagens vardag. Gårdsförsäljningen är bara det senaste exemplet i en längre kedja av missade chanser.

Det är dags för Göteborg att ställa om sitt förhållningssätt till företagande, från misstänksamhet till möjliggörande. Att förenkla, snabba upp och lyssna på de som skapar jobb och skatteintäkter borde vara en självklar prioritering.

Jag vill se en stad som vågar ligga i framkant. Som inte bara säger att man värnar småföretag utan faktiskt gör det. Och som förstår att när en bryggare får sälja en flaska till en besökare, så är det inte bara en affär. Det är en investering i stadens livskraft och attraktivitet. Göteborg kan bättre. Men då måste man vilja bättre också.