Sverige behöver mer arbete, inte mindre

En bra livsregel är att om något låter för bra för att vara sant, så är det sällan sant. När någon lockar med mindre arbete, mer fritid och samma lön utan att samhällsservicen försämras finns det skäl att påminna sig om den regeln, skriver sju arbetsgivarföreträdare på Expressen debatt.

Under de senaste åren har Sverige och EU tvingats hantera kris efter kris: pandemi, inflation, energikris, krig, migration och angrepp mot centrala delar av den världsordning som under lång tid skapat stabilitet och välstånd.

För samhället skapar detta betydande problem. Den kanske allvarligaste konsekvensen är osäkerhet. Osäkerhet hämmar konkurrenskraften, minskar investeringarna, bromsar innovationen och dämpar handel och konsumtion. Resultatet blir lägre tillväxt och i förlängningen ökad oro, en negativ spiral som vi gemensamt måste göra allt vi kan för att bryta.

Mycket görs redan i dag, och mycket återstår. Politiker, myndigheter, näringsliv, fackföreningar och civilsamhället bidrar på olika sätt. Men en sak är glasklar: det krävs fokuserat, hårt och långsiktigt arbete för att Sverige och EU ska klara de utmaningar vi står inför. Arbete är ett nyckelord i sammanhanget.

Mot den bakgrunden är det svårt att se logiken i förslagen om kortare arbetstid. I en tid av osäkerhet och ökade krav behöver Sverige mer arbete, inte mindre. Ändå hörs nu tydliga lockrop: arbeta mindre, få mer fritid, behåll samma lön och räkna med att inget försämras. Det låter tilltalande. Men det håller inte.

Om hela Sverige arbetar en dag mindre i veckan, med bibehållen lön, blir det en dag då ingenting blir gjort. Konsekvenserna, både på kort och lång sikt, vore betydande. Det skulle innebära längre köer i vården, högre priser, sämre service och minskad produktion. Trots att ingenting blir gjort tvingas Sveriges arbetsgivare fortsätta betala full lön. Det är en ekvation som inte går ihop. Följden blir färre investeringar, neddragningar och i värsta fall nedläggningar, med lägre välstånd som slutresultat.

För den som vill spetsa till det kan man ställa sig frågan: Om nu arbetstiden kan sänkas utan konsekvenser för samhället, varför stanna vid några timmar kortare arbetstid? Varför inte halvera den? Eller kanske ta bort den helt och hållet?

Kortare arbetstid med bibehållen lön kommer bli dyrt, det är fastslaget. Förespråkarna är därför svaret skyldiga på frågan om vilka som ska betala för kalaset. I den värsta säkerhetspolitiska situationen sedan andra världskriget känns det särskilt angeläget att få ett svar på den frågan.

Det Sverige och EU behöver nu är inte mindre arbete, utan ett långsiktigt, rationellt och hårt arbete för att stärka tillväxt, beredskap och motståndskraft. Här har Sverige en stor tillgång i den svenska modellen, som under lång tid tjänat oss väl, inte minst i svåra och utmanande tider.

Vi har tackat nej till att förhandla arbetstid- och lönefrågor med LO eftersom dessa frågor bör fortsätta hanteras i Sveriges 650 olika branschvisa kollektivavtal. Det är den ordning som vi haft i flera decennier och det är den ordning som tjänat oss väl. I den nyss avslutade avtalsrörelsen ändrades arbetstiden i en majoritet av kollektivavtalen inom Svenskt Näringsliv. Låt oss arbeta vidare inom den svenska modellen och tillsammans utveckla företagens konkurrenskraft till gagn för jobb, tillväxt och goda villkor, snarare än att falla för saker som låter för bra för att vara sanna.

Mattias Dahl, vice vd Svenskt Näringsliv, Marcus Dahlsten, förhandlingschef Teknikföretagen, Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna, Maria Möller, arbetsgivarpolitisk chef Almega, Ola Axelsson, förhandlingschef Svensk Handel, Hanna Alsén, chef för arbetsrättsfrågor på Transportföretagen, och Mats Åkerlind, vice vd Byggföretagen.