Vem gör vad inom arbetsmarknadspolitiken?
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har gått från att vara en monopoliserad verksamhet till ett politikområde som karaktäriseras av fragmentering och en mångfald av aktörer. Denna utveckling har förstärkts nyligen genom omställningsorganisationernas utökade uppdrag. Även finansieringen av politiken är mer heterogen, med såväl finansiering från arbetsmarknadens parter, staten och kommunerna.
Med detta nya arbetsmarknadspolitiska landskap följer nya utmaningar. Det är berättigat att ställa frågan – vem gör vad inom arbetsmarknadspolitiken?
I den här rapporten diskuteras de arbetsmarknadspolitiska insatser som är av matchande karaktär och de aktörer; omställningsorganisationerna, Arbetsförmedlingen inklusive myndighetens upphandlade leverantörer och kommunerna som bedriver insatserna.
Genomlysningen pekar på att den totala omfattningen av matchningsinsatserna är betydande, men att det i vissa delar är otydligt vilka insatser som tillhandahålls och deras resultat och effektivitet. En betydande del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken sker inom kommunerna, trots att arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar. Det råder i vissa delar otydlighet kring uppdrag, roller och ansvar, risk för överlappningar och dubbelarbete samt att det föreligger olika starka incitament och ambitioner i relation till arbetsmarknadspolitiken och matchningsinsatser.
Svenskt Näringsliv anser att arbetsmarknadspolitiken behöver bli mer effektiv och att arbetsmarknadspolitiken ska vara ett statligt ansvarsområde. Tydlig roll- och ansvarsfördelning mellan aktörerna är då en viktig förutsättning.
Mot denna bakgrund har Svenskt Näringsliv identifierat fem viktiga inriktningar för att på uppnå högre effektivitet i arbetsmarknadspolitiken och därmed bättre bidra till näringslivets kompetensförsörjning.
Dessa inriktningar är, a) Arbetsförmedlingens uppdrag behöver fokuseras och renodlas, b) kommunernas arbetsmarknadspolitik behöver begränsas, c) systemet med matchningsleverantörer till Arbetsförmedlingen behöver förbättras, d) strukturen för samverkan behöver stärkas och e) möjligheten till resultatuppföljning förbättras.
