Regeringens utredare Mats Dillén har presenterat en modell för hur ny kärnkraft i Sverige kan finansieras. Tyvärr har debatten sedan dess präglats av flera missuppfattningar, skriver Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom, och Michelle Tun von Gyllenpalm, expert energipolicy, på SvD Debatt.
En av de bärande delarna i den finansieringsmodell som föreslås är att staten ska tillhandahålla lån med låg ränta till de företag som blir godkända för att få bygga nya kärnreaktorer. Ett tak för dessa lån har satts till 300 miljarder kronor. Det har av en del debattörer framställts som att det kommer att uppstå en kostnad för staten – och därmed skattebetalarna – på 300 miljarder. Men detta är felaktigt.
Utredningens förslag handlar om att staten lånar upp pengarna till låg ränta som kärnkraftsbolaget i sin tur får låna av staten. Pengarna ska alltså betalas tillbaka, med ränta. Bolagen kommer dessutom att ställa en avsevärd del av sitt eget kapital som säkerhet i projektet.
I utredningen presenteras beräkningar för hur denna finansieringsmodell kommer att påverka statsfinanserna. Inledningsvis kommer statsskulden att öka något, men eftersom Sverige har mycket goda statsfinanser är detta inte ett problem. Enligt det huvudscenario som presenteras av utredningen kommer statsskulden att minska med 24 miljarder kronor när statens utlåning till programmet är avslutat, tvärtemot vad som hävdas i debatten.
Även när utredningen räknar med att byggkostnaderna blir 50 procent dyrare än förväntat innebär finansieringsmodellen att statsskulden endast ökar med 8 miljarder kronor när statens utlåning är avslutad, det vill säga effekten på statsskulden är mycket marginell även i detta fall.
De nya kärnkraftverken som finansieringsmodellen möjliggör kommer att vara en tillgång som stärker möjligheten för företag att etablera sig och växa i Sverige.
Det är viktigt att inse att byggandet av ny kärnkraft inte är en kostnad, utan en investering för Sverige som nation; en investering som säkerställer tillgången till fossilfri och leveranssäker el under mycket lång tid. De nya kärnkraftverken som finansieringsmodellen möjliggör kommer att vara en tillgång som stärker möjligheten för företag att etablera sig och växa i Sverige. Detta är en förutsättning för att vi ska klara av omställningen till ett fossilfritt samhälle.
Elmarknaden kommer att förändras under konstruktionstiden, till exempel genom tillkomsten av ny teknologi. Men det finns ändå ett stort värde att ha fler kärnkraftverk i Sverige eftersom de inte bara är viktiga för elen de producerar – de är också viktiga för hela elsystemets funktionssätt. Detta är något som hushåll och företag i södra Sverige har blivit smärtsamt medvetna om de senaste åren. När kärnkraftverk som var viktiga för elförsörjningen i söder lades ned blev resultatet osäker leverans, kraftiga prissvängningar och stopp för industriinvesteringar.
Är det då rimligt att staten går in och gör ett åtagande likt detta i ny kärnkraft? Ja, det finns många skäl som talar för detta. Dels utgör staten, genom osäkerheten i vilka politiska beslut som kommer att fattas i framtiden, en del av risken som driver upp kostnaderna. Dels kommer ett mer robust elsystem att komma hela samhället till godo.
Utredningen gör inget försök att räkna på annat än de direkta effekterna av ett kärnkraftsprogram, men tittar vi tillbaka på de djärva beslut kring kärnkraftsutbyggnad som togs i Sverige på 1970-talet är det få som idag skulle säga att dessa beslut var meningslösa för Sveriges välståndsutveckling.
Förslagen som presenteras i utredningen visar att det är möjligt att finansiera kärnkraften på ett rimligt sätt, där alla aktörer är med och delar på både investeringar och de framtida vinsterna. Det är inte en kostnad för skattebetalarna, utan en investering för ökad tillväxt och välstånd som över tid inte kommer att belasta statsfinanserna.
Det är därmed ett betydligt större risktagande att avstå från denna investering än att genomföra den.
Alternativkostnaden om vi avstår från att investera i ny kärnkraft är dessutom hög. Efterfrågan på el kommer mer än fördubblas på relativt kort sikt till följd av elektrifiering, den gröna omställningen och de stora industrisatsningarna i norr. För att möjliggöra detta behöver vi fler kärnkraftverk i södra Sverige. Det är därmed ett betydligt större risktagande att avstå från denna investering än att genomföra den.
Liksom på 1970-talet står vi inför beslut som är avgörande för Sveriges framtida välstånd. Nu är det upp till våra politiska ledare att visa samma beslutsamhet som då – och säkra Sveriges energiframtid.
Läs artikeln på SvD:
Kraftsamling elförsörjning och tillstånd