Bra med politisk enighet om Arlandas framtid

Den politiska samstämmigheten som finns kring Arlandas framtid är en styrka – och något som bör prägla valrörelsen 2026, skriver Madeleine Svenberg, expert infrastruktur- och klimatpolicy.

I förra veckan stod Oskar Svärd (Moderaterna) och Aylin Nouri (Socialdemokraterna) värdar för ett seminarium om vägen framåt för Arlanda – och hur vi på bästa sätt stärker flygplatsen och det sammanhållna transportsystemet i Sverige.

Det rådde stor enighet mellan deltagarna: Arlanda är en central nod i det svenska transportsystemet. Att stärka flygplatsen och dess tillgänglighet kommer att gynna både tillväxt, konkurrenskraft och investeringsklimat i hela Sverige. Slutsatsen var tydlig – frågan har utretts tillräckligt. Nu är det dags att börja leverera på de utredningar som redan ligger på regeringens bord.

Det handlar bland annat om att stärka väg- och järnvägskapaciteten till Arlanda, både genom bättre underhåll och genom nya, kloka investeringar. På flygplatsen måste det bli lättare för särskilt busstrafiken att angöra och det behövs effektivare gränskontroller. För att framtidssäkra flygplatsen måste vi dessutom accelerera arbetet med nya bränslen och elektrifiering. En begränsande faktor som lyftes är att producenter av hållbart flygbränsle (SAF) i dag inte får leverera direkt till flygplatsen, utan måste gå via mellanhanden Arlanda Flygbränslehantering AB – något som försvårar utrullningen av fossilfria bränslen.

Att både Socialdemokraterna och Moderaterna står enade i frågan om Arlandas framtid är lovande – och en förutsättning för att hela det svenska flygsystemet ska kunna utvecklas. Vi behöver lämna flygskamsdiskussionen bakom oss och i stället fokusera på hur utsläppen faktiskt kan minska. Det sker inte genom den flygskatt som tidigare fanns utan genom ökad inblandning av biobränslen och fortsatt utveckling av vätgas- och eldrivna flyg.

Här krävs inga nya nationella styrmedel. Flyget, likt europeisk industri och elproduktion, omfattas redan av EU:s utsläppshandelssystem (ETS). Från 2026 kommer flyget inte längre ha någon fri tilldelning av utsläppsrätter, utan betala fullt pris för sina utsläpp. Handelssystemet är ett kraftfullt styrmedel som både minskar utsläppen och driver på innovation.

Trots den breda politiska enigheten nationellt verkar politiken på lokal nivå inte alltid uppfatta flygets viktiga roll för Sveriges sammankoppling och näringslivets konkurrenskraft. Stockholm stad är exempelvis inte medlemmar i Connect Sweden – ett samverkansinitiativ mellan näringsliv, offentliga aktörer och Swedavia som arbetar för att stärka Arlandas internationella konkurrenskraft och flygförbindelser.

Dessutom har flera kommuner strama resepolicyer där man försöker styra bort anställda från att nyttja flyget som transportmedel. Det vore betydligt mer konstruktivt att ställa krav på fossilfria resor – inte att besluta om vilka transportslag som får nyttjas.

Den politiska enigheten som finns kring Arlandas framtid är en styrka – och något som bör prägla valrörelsen 2026. Sverige behöver en långsiktig och blocköverskridande inriktning för hur Arlanda ska utvecklas, där nationella, regionala och lokala aktörer drar åt samma håll. Arlanda är inte bara en flygplats – det är en avgörande länk mellan såväl Sveriges regioner som Sverige och världen, och en förutsättning för handel, investeringar och tillväxt i hela landet.

Nu är det hög tid att gå från ord till handling. De utredningar som finns ger en tydlig väg framåt – det som behövs är gemensamt ansvarstagande för att genomföra besluten. Bara då kan Arlanda stärkas, tillgängligheten förbättras och flygets klimatomställning drivas på – till nytta för hela Sveriges tillväxt och välstånd.