Förslag till nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037

• Infrastruktur är en förutsättning för konkurrenskraft och transportsystemet behöver i högre grad möta näringslivets behov.

• Ökade kostnader för transporter behöver bättre balanseras med näringslivets förutsättningar att bibehålla, och stärka, sin konkurrenskraft.

• Åtgärdsförslag från den pågående styrmedelsutredningen för minskade utsläpp från bland annat transportsektorn bör skyndsamt införas. Parallellt bör åtgärder som möjliggör för längre och tyngre fordon implementeras.

• Näringslivets behov av transportinfrastrukturen bör bli en integrerad del av totalförsvarsplaneringen.

• Målår för när det eftersatta underhållet ska vara återtaget är välkommet, men takten för att åtgärda underhållsskulden på järnväg är oacceptabelt låg under planperioden. • Långsiktighet är avgörande för att investeringar i underhåll ska få verkan på sikt. Ett ramverk som gör det kostsamt för nuvarande och kommande regeringar att nedprioritera underhållet av infrastruktur är nödvändigt.

• Politisk enighet kring marknadens roll i underhållsarbetet är centralt. Sedan konkurrensutsättningen av järnvägsunderhållet har kostnaderna minskat med bibehållen kvalitet. Politisk otydlighet riskerar försvåra arbetet framåt.

• Regeringen måste vidhålla principen om samhällsekonomisk lönsamhet när beslut om nationell plan ska fastslås under våren 2026. Parallellt bör Trafikverket fortsätta utveckla värderingen av godstransporter i sina kalkyler.

• Regeringen behöver leverera på frågan om alternativa finansierings- och genomförandeformer. Trafikverkets förslag är en bra grund att utgå från vad gäller OPS. Därutöver bör Sverige, lik Norge, instifta ett Nye Veier i syfte att skapa en institutionell konkurrens för att stärka Trafikverkets produktivitet. •

Ett fortsatt arbete med att utveckla planeringsprocessen, där ökad produktivitet sätts i fokus, är nödvändigt.